- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
56

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 ARBETETS HJELTAR

fick sigte på ett lager af svafvelsyrad soda, som genom
nattkylan kristalliserats i en bassin, der moderluten till det
vanliga saltet förvarades. Idén att bearbeta denna moderlut fick
genast insteg i hans sinne och sysselsatte honom sedan
under större delen af hans lif. Under sina experiment fästes
hans uppmärksamhet vid en särskild färg, som vissa
reaktionsmedel framkallade i moderluten. Han höll fast detta faktum
och sedan han fullföljt idén med den uthållighet, som tillhör
uppfinnarens snille, hade han den lyckan att upptäcka brom.
Det var en stor upptäckt. Balard hade afsöndrat en ny,
enkel kropp, och det var icke en af de sällsynta, man kan
nästan säga mystiska metaller, som äro dolda i något föga kändt
mineral, det var en stor kropp, som skall intaga sin plats mellan
chlor, som man har att tacka Schéele för, och jod, som
upptäcktes af Gay-Lussac. Sålunda fick den tjugofyraårige unge
mannens namn sin plats bredvid dessa lysande vetenskapsmäns.
Han hade med ens gjort sig odödlig.

Vi förbigå Balards öfriga arbeten och nämna endast, att
han blef medlem af vetenskapsakademien, professor vid
fakulteten i Paris m. m. Vi vilja nu yttra några ord om honom
som menniska, ty hans karaktär var lika framstående som hans
lärdom.

Lika sträng och noga som han var mot sig sjelf, lika
öfverseende och frikostig var han mot andra, han nekade sig
sjelf till och med lifvets enklaste njutningar, men var alltid
färdig att hjelpa dem, som vädjade till hans godhet. Han
tröttnade aldrig att gifva, hans godhet var sinnrik, och när
allmosornas period var förbi, följde lån efter gåfvorna. Hans
största rikedom var hans goda hjerta. Han var enkel i sitt sätt,
uppriktig i sitt tal, trogen sina löften och beständig i sin
tillgifvenhet. Den, som varit i sällskap med honom, kan aldrig
glömma behaget af hans bildade umgänge samt hans lifliga,
innehållsrika och naturliga konversation, full af sprittande
qvickhet och fullkomligt fri från ironi och skärpa.

Pen farmaceiitiska högskolan har bland de sina räknat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 15:13:53 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbhjelt/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free