- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
59

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Vetenskapsmän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERSONNE. 59

en man, som gjort henne största heder. Han innehade
ursprungligen en ganska anspråkslös social ställning och blef
sedermera en af den högre vetenskapens värdigaste
representanter. Vi mena Jacques Personne.

Personnes far utöfvade en liten industri i en köping i
Cöte-d’0r; han hade bygt en kalkugn, som han skötte sjelf.
En dag hade han vågat sig ut på yttersta randen af
kalkmassan, som sammanstörtade och krossade både honom och
hans familjs lycka och framtid. Ehuru de tre faderlösa
barnens ställning genom den oförutsedda olyckan blef mycket svår,
fick likväl den äldste, Jacques, så mycken undervisning, att
han kunde komma som elev till apotekaren på platsen.
Sedan hans första lärotid var förbi, kom han till Paris och
afslutade der sina studier, hvarefter han lefde af att ge
lektioner. Han eröfrade sig plats som helpensionär vid
sjukhusen i Paris 1839 och blef sedan preparater vid
farmaeeu-tiska institutet. All den tid, som lemnades honom öfrig af
hans tjenst och hans lektioner, upptogs sedan af farmaceuti*
ska arbeten, ren eller fysiologisk kemi, talrika experiment och
forskningar, som ofta kröntes af fullständig framgång. Han
blef utnämd till ledare af de kliniska och farmaceutiska
arbetena vid farmaceutiska institutet 1868, och snart derefter
kallades han till medlem af medicinska akademien. Benmassa,
lärda män, som följde Jacques Personne till hans sista
hvilorum, var ett bevis på att stora förhoppningar jordades
med denna typ för ihärdighet, viljekraft och godhet.

Många ryktbara och lärda män hafva haft den
anspråkslösaste härkomst, och vi finna talrika exempel derpå bland
Englands stora snillen. Vi vilja här endast nämna Faraday.

Han var son till en smed. Vid tretton års ålder (1804)
var han lärgosse hos en bokbindare. Han var tjuguett år, när
han kom i åtnjutande af den stora förmånen att vara
närvarande vid den berömde sir Humphry Davys sista konferenser.
Han gjorde anteckningar, som han sedan ren skref och sandö
till professorn, bönfallande om, hans bistånd, for att få lemna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 15:13:53 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbhjelt/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free