Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frambringandet blir en omöjlighet, och artisten bidrager till
sin talangs sjelfmord. Rossini, Rafaels snillebroder, är ett
slående exempel derpå genom sin alstringsfattiga ungdom och
sin rika mannaålder. Detta är skälet hvarför stora skalder
och stora härförare hyllas med samma belöning, samma
triumf och samma lagrar.»
Detta framhåller bättre än vi skulle kunna göra det, huru
snillet måste arbeta, strida och segra for att blifva produktivt.
Målare, skulptörer, musiker och skalder, – alla äro de
underkastade arbetets lag, hvarförutan inga framsteg äro möjliga,
men med hvars hjelp allt kan utföras.
Benvenuto Cellini (född i Florens 1500) är ett bevis derpå.
Den berömde florentinaren var visserligen synnerligt skicklig
i guldsmedskonsten, men han utförde äfven mästerverk i målning,
skulptur, gravering och skriftställeri. Trots sitt växlande
lif, fann han tillfälle att utföra underverk och vid gjutningen
af Perseus förvånade han sina landsmän genom sin otroliga
skicklighet, som var ett resultat af ihärdiga studier.
Hertig Cosmo di Medici påstod, sedan han sett en
modell af Perseusstatyn i vax, att man aldrig skulle kunna
gjuta den i brons. Cellini blef stött och beslöt att visa
hertigen, att hans omdöme var illa grundadt.
Han gjorde först en modell af lera, som han lät bränna,
och öfverdrog den sedan med vax, som han modellerade, så
att statyn såg ut att vara fullkomligt färdig. Nu öfverdrogs
vaxlagret med ett slags lerjord och han lät bränna modellen
ännu en gång. Vaxet smälte i hettan och rann ut, lemnande
ett stort tomt rum mellan de två lerlagren, der metallen skulle
ingjutas. Med hänsyn till de missöden, som skulle kunna
inträffa, utfördes gjutningen i en fördjupning, som var gräfd
alldeles nedanför den höga smältugnen, hvarifrån metallen
skulle genom rör och öppningar införas i gjutformen.
Cellini hade fått den olyckliga idén att låta ditföra ett
stort förråd tallved, och knapt hade han börjat sitt arbete,
förrän kådan på densamma fattade eld och stod i ljus låga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
