Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle bevittna de sorgliga uppträdena. Han skickade honom
till Peruginos atelier i Perugia.
Ynglingen hade redan förut fått någon undervisning i
teckning. Han gjorde så snabba framsteg, att Perugino snart
använde honom vid sina egna arbeten. Vid aderton års ålder
målade han en Sankt Nikolaus till kyrkan i Tolentino och från
och med denna stund var hans rykte stadgadt. Sedermera
öfverträffade han sig sjelf i sin sublima tafla Kristi förklaring,
det mest fulländade arbete, som någonsin blifvit utfördt inom
målarekonsten. Och huru vann han detta härliga resultat? –
Genom att studera stora mästares arbeten och tillegna sig
den enes rena linier, den andres riktiga användande af
perspektivet, o. s. v.
Rafael hade en utmärkt karaktär, han var ädel och
oegennyttig. En dag begärde någon hans omdöme om en tafla,
hvars upphofsman gjort flera försök att förtjena det mesta
möjliga på henne. Rafael svarade: »jag tror icke att denne
målare, så länge han visar sig så girig efter guld, någonsin
skall lyckas blifva annat än en fattig stackare».
Lionardo da Vinci föddes 1452 nära Florens och dog 1519
nära Amboise i Frankrike. Han egnade hela sitt lif åt
vetenskap och konst. För att kunna värdigt uppskatta hans
storartade arbeten och hans snille, borde man nästan vara en
lika mångsidigt begåfvad man som han sjelf.
Ett beundransvärdt begär efter fulländning, som aldrig
kunde fullt tillfredsställas, dref honom till ständigt nya
forskningar, – ju mera han visste, desto mera ville han lära. Hans
lifliga intelligens ville icke veta af ett ögonblicks hvila eller
något begrundande af de kunskaper han redan egde. Så snart de
voro förvärfvade, ansåg han dem obetydliga i jämförelse med
dem, som återstodo honom att inhämta. Han var stor målare,
skulptör, arkitekt, mekaniker, kemist och musiker och var
dessutom äfven skicklig i anatomi, hydrostatik, metallurgi samt
civil och militär ingenjörskonst. Poesien var en medfödd gåfva
hos denna märkvärdigt begåfvade natur, han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
