Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlora sin talang. Men nu blefvo hans taflor uppskattade,
genom ihärdighet hade han slutligen fått dem bemärkta och
en dag fick han den glada underrättelsen, att han var
erbjuden tusen écus om året och bostad i Louvern. Kung Ludvig
den trettonde skref egenhändigt till honom: »Vi hafva
föredragit er framför någon af våra ordinära målare.»
Jacques Callot föddes i Nancy 1593; han hade en
äfventyrlig barndom. I skolan illustrerade han alla sina
skrifböcker och läroböcker med ritningar och figurer af alla
möjliga besynnerliga slag. Målaren Claude Henriet uppmuntrade
honom och han använde alla tillfällen att studera den
konst, för hvilken han hade obestridliga anlag. Två af hans
kamrater, Israel Henriet och Claude de Ruet, hade rest till
Rom. Jacques kunde icke motstå sin längtan att få se den
eviga staden, han begaf sig i hemlighet bort från sitt
fädernesland. Han var då endast en tolfårig gosse och hade icke
besinnat, att man icke kan göra en så lång resa utan pengar.
Men slumpen var honom bevågen, han träffade ett ziguenar-band,
som tog honom med sig till Florens. De veckor, som
han förde detta dagdrifvarelif, gingo icke förlorade för honom,
minnena från denna tid gåfvo honom sedan ämnen till flera
af hans bästa arbeten.
I Florens blef han bekant med en adelsman, för hvilken
han berättade sin historia. Han skaffade honom plats hos
gravören Remigio Canta Gallina. Derifrån kom han till Rom,
målet för hans önskningar och drömmar, men der träffade han
några köpmän från Nancy, som icke kunde fatta, att en
tolfårig pojke kan älska det sköna så högt, att han för dess
skull lemnar vänner och familj. Trots den olycklige Callots
protester, återfördes han med våld till sitt hem.
Fåfäng möda! År 1606 försvann han återigen och begaf
sig till Turin, der han förde ett bekymmersamt lif. Hans far
blef nu tvungen att foga sig efter sin sons ifriga och ihärdiga
önskan. Snart gjorde han en tredje resa till Italien, denna
gång i sällskap med grefve de Torniel, sändebud från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
