- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
112

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 ARBETETS HJELTAR.

tryckt hos dem i så hög grad, att det närmar sig det
fasansfulla. Figurerna utgöra det mest dekorativa i portalen. När
Puget utarbetade denna snarare lefvande än monumentala faead,
tänkte han helt säkert på de likartade figurer, hvarmed han
förut prydt skeppen.»

Men Puget blef icke rik på detta mästerverk, han måste
för sitt uppehälle åter arbeta som dekorationsmålare. Han
öfvergaf denna sysselsättning 1659, för att utföra statyerna
Herkules och Janus och Kybele, två utmärkta arbeten, som
föranledde superintendenten Fouquet att skicka Puget till
Genova och Carrara, der han skulle välja marmor till
dekorering af slottet Vaux. Men Fouquet föll, innan han hunnit
utföra de praktfulla arbeten, som han planerat, och den
Franske Herkules kom i händerna på Colbert, som hyste ovilja mot
Puget, derför att han vägrat att träda i Mazarins tjenst.

Medan Puget vistades i Genova, utförde han flera
mästerverk, Sankt Sebastian bland andra, och så snart han återkom
till Frankrike uppdrogs åt honom ledningen af de
konstnärliga arbetena vid arsenalen i Toulon. Trots Colberts afund
frammanade den store skulptören ur graniten de
beundransvärda verk, som kallas Milo från Kroton, Karyatiderna, Pesten
i Milano, Den segrande Alexander, m. fl. Ar 1688 återvände
Puget till Paris.

Det berättas, att när Bernini mottagit kallelsen till
Frankrike och fick se rådhuset i Toulon, uttryckte han sin
förvåning öfver att han blifvit ditkallad, då kungen redan förut
egde en så skicklig konstnär. Men Puget tillhörde icke
kungen, han tillhörde sig sjelf. Det var han, som en dag svarade
Louvois: »kungen har lätt att finna generaler bland den mängd
förträffliga officerare, som han har vid sina trupper, men han
vet mycket väl, att det ej fins mer än en Puget i Frankrike.
Det bör derför icke förvåna er, min herre, att jag fordrar
samma behandling som en general.»

Ludvig den f]ortonde uppskattade fullkomligt Pugets värde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:53:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbhjelt/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free