Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Målare, skulptörer och musiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAXMAN. 113
»Er bror», sade lian till Francois Puget, »är ett stort och lysande
snille, det fins ingen i Europa, som kan mäta sig med honom.»
Pierre Puget älskade sin konst framför allt annat. Man
kan säga, att han icke egde något privatlif; kärleken till det
sköna upptog hela hans känslolif, hans ömhet och hans
entusiasm. Ingen framgång utan möda var hans valspråk. Han
arbetade hvarje dag i sitt lif. Ar 1683 skref han till Louvois:
»jag är nu i mitt sextionde år, men jag har Gud vare tack
ännu styrka och krafter att länge kunna göra nytta. Jäg
hämtar näring ur stora arbeten, jag är lycklig, medan jag
arbetar, och marmorn darrar inför mig, hur stort blocket än må
vara.»
Samma år Puget dog, fullbordade han den utmärkta
basreliefen Pesten i Milano, som fins i Marseille.
Bland Storbrittaniens skulptörer vilja vi nämna Flaxman.
Han var son till en fattig statyetthandlare i London och roade
sig som barn med att rita af staty etter i gips af Aj ax och
Åkilles, som funnos i hans fars butik. Hans första försök rönte
ringa uppmuntran, men han förlorade icke tålamodet, utan
fortfor att arbeta oupphörligt, ömsom med ritning och
modelle-ring. Sjukdom och vanförsel hindrade hans studier, han gick
med kryckor och låg nästan alltid lutad mot kuddar bakom
gjutarens disk. En prest vid namn Mathew märkte hans
anlag och förvånades öfver dem. Han meddelade honom
elementarundervisningens grunder och förklarade för honom
skönheten i Miltons och Homeros7 verk. Flaxman förälskade sig
i dessa båda skalders hjeltar. Han fick beställning af en
förnäm dam på sex ritningar, hvartill han skulle hämta ämnen
ur Iliaden. Arbetet ansågs vara väl utfördt, han fick litet
pengar och mycket beröm för detsamma.
Vid femton års ålder blef han elev vid kungliga
akademien; snart fick han dess silfverraedalj, och denna belöning blef
en sporre för honom till ny ifver och nya ansträngningar.
Under tiden var han äfven till nytta för sin familj, han hjelpte
sin far gjuta statyetter; han uppoffrade sin kärlek till det
Arbetets hjeltar, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
