Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Författare, skalder och filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jacques sattes i skola och der skötte han sig så väl, att
han fick premium vid årets slut. När han, kom i arbetsåldern,
sattes han i lära hos en perukmakare, och medan han lärde
detta yrke, läste han mycket och skref visor. En af hans
sånger spreds öfver hela södra Frankrike. Han gick ofta
och läste upp sina verser hos stadens invånare. Hans
skaldekonst hindrade honom icke att fortfarande utöfva sitt
yrke som perukmakare; han var icke högmodig, han
föraktade icke det handtverk, hvarmed han förtjenade sitt uppehälle,
ehuru han begagnade hvarje tillfälle att öfva sin talang.
Så snart han diktat några poem, läste han genast upp
dem för sina vänner och omtalade för dem huru han öfvade
sin konst. Snart blefvo hans sånger så omtyckta, att de förde
»en liten silfverflod» till hans butik. Någon rådde honom att
resa till Paris och försäkrade, att han der snart skulle
öfversvämmas af guld. »Och hvad är pengar för den, som eger
poesiens gnista?» svarade han. Han var lycklig och nöjd i
det gamla hus, der hans vagga stått, och han tillämpade på
sig sjelf ordspråket: »Förnöjsamhet är mera än rikedom». Han
var född i Agen och han dog i Agen, han behöfde icke luften
i Paris för att kunna skrifva vacker poesi. Välgörenhet,
familjelif och arbete, så väl materielt som intellektuelt, upptog
hans lif.
Skalden och vissångaren Béranger, som lemnat så rika
bidrag till Frankrikes literatur, föddes 1780. Hans far var
skomakare, mycket fattig och mycket okunnig. I anseende
till sin fattigdom kunde hans föräldrar icke uppfostra honom
hemma, utan han fick komma till en qvinlig slägting, som
höll värdshus i Péronne. Ehuru den goda qvinnan sjelf var
fullkomligt obildad, egde hon likväl några ofullständiga delar
af Racine och Voltaire, som begärligt slukades af Pierre-Jean de
Béranger, hvilken gjorde tjenst såsom uppassare på värdshuset.
Han hade särskild smak för poesi och för att skaffa sig
undervisning tog han plats som lärling hos en boktryckare
i Péronne, M. Laisney. Denne hade förstånd nog att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
