Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Författare, skalder och filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 AUBKTETS HJELTAR.
lek. »Bakom våldets riglar sjöng lian redan med profetisk
röst om seger för den sak, hvars modige stridsman han var».
När hans vänner kommo till väldet, drog han ingen nytta
af de fördelar, som erbjödos honom. Han lefde fortfarande
tillbakadraget och föredrog nöjet att dikta sånger framför ärans
glans.
Nej, vänner, nej, - jag undanber mig det!
Strön edra titlar ut på annat håll.
Jag passar icke för professorns roll,
Skygg som en fågel, ilyr j äg* hofvets nät.
Och vid ett annat tillfälle svarade han: »Huru, skulle jag
bli undervisningsminister! Nå, det vore ett godt tillfälle
att skaffa mig kunskaper sjelf, men olyckligtvis lär man sig
ingenting mer vid min ålder.»
Ar 1848 blef han vald till folkets ombud för
departementet Seine. Af blygsamhet begärde han afsked redan den 8
maj och upprepade sin begäran den 14:de, trots
nationalförsamlingens motsatta önskan. Han afskydde hedersbetygelser
och undvek omsorgsfullt hvarje tillfälle att .göra sig bemärkt.
Han inneslöt sig i en anspråkslös bostad och mottog inga
andra än sina äldsta vänner. Sedan han trodde sig vara glömd
af det bullersamma ryktet, återvände han till Paris och dog
der vid den gata, som nu bär hans namn.
Om vi nu lemna skalderna för att sysselsätta oss med
filosoferna, så fattas det oss icke heller i deras krets stora
exempel och förebilder.
Michel Montaigne föddes i Périgord den 28 februari 1533.
Han var författare till Essais, en af de vackraste böcker, som
någonsin hedrat menniskotanken och franska språket. Hans
kraftfulla vilja ersatte hans dåliga anlag för arbete.
»Skicklighet och anlag har jag icke,» säger Montaigne. »Jag har så
stela fingrar, att jag knapt kan skrifva, så att jag kan läsa
det sjelf. Om jag behöfver stryka öfver något, gör jag hellre
om alltsammans än jag arbetar mig igenom det. Jag harjust
icke lättare för att läsa än att skrifva, jag kan icke afsluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
