Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Författare, skalder och filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 ARBETETS HJBLTAH.
finnas i den bok, hvilken trycktes efter hans död. Men alla de
besök han mottog, alla de bref han måste besvara och alla
hans öfriga arbeten voro ändå icke nog for honom. Hvarje
dag använde han några timmar på att tillreda glas till
mikroskop och teleskop, hvaruti han var särdeles skicklig. Om icke
döden så snart af brutit hans bana, är det troligt att han skulle
hafva upptäckt optikens största hemligheter. Han var så road
af arbete, att han trots sin klena hälsa och sitt behof af hvila
en gång tillbragte tre hela månader utan att gå ut.»
Han var måttlig och sparsam i högsta grad. Af de små
räkningar, som efter hans död hittades bland hans papper och
anteckningar, ser man, att han lefvat en hel dag på
»mjölksoppa lagad med smör, som kostade honom tre sons, och en
flaska dricka för en och en half son. En annan dag åt han
gröt med russin och smör, och denna rätt kostade honom fyra
och en half sou. I hans räkningar förekomma högst två
half-buteljer vin i månaden.»
Spinoza var mycket vänlig och tillgänglig i sitt sätt. Det
var hans fröjd att trösta de sjuka och bedröfvade, aldrig gick
ett oklokt råd öfver hans läppar. Han tillbragte sin mesta
tid i sitt rum och roade sig någon gång med att röka en pipa
tobak eller undersöka insekter genom mikroskop. Han var
så oegennyttig, att han aldrig kunde förmås att mottaga den
penninghjelp, som hans många vänner ville lemna honom.
Det var hans önskan att förtjena nätt upp så mycket pengar,
att han kunde förblifva fullkomligt oberoende. Han vägrade
att mottaga lärostolen i filosofi vid universitetet i Heidelberg,
för att på intet sätt behöfva tvinga sitt samvete. Hans
teologisk-politiska afhandling möttes af en häftig kritik, och han
ville sedan icke offentliggöra någonting. Hans förnämsta
arbete Etiken utkom först efter hans död. En söndag 1677 fann
hans värd, som hemkom från kyrkan, honom liggande död i
sitt rum. En sådan lätt död tycks vara ett naturligt slut
för en tillvaro sådan sorn hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
