- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
167

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Domare och rättslärde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LAMOIGNON. 167

upptogs så fullkomligt af embetsgöromål, att sonens uppfostran.
uteslutande sköttes af modren och en ganska medelmåttig
lärare. Under sina ferier mottog presidenten på egendomen
Ba-ville många framstående män, hvilkas lärorika samtal mäktigt
bidrogo till den unge Guillaumes utveckling. En af gästerna,
Jéröme Bignon, märkte med förvåning gossens anlag, han
uppmuntrade honom och intresserade sig for hans studier.
»Eldad af ädelt täflingsbegär längtade Guillaume ifrigt efter den
dag, då han sjelf skulle få träda inom skranket Han
lyssnade otåligt till sin fars ofta upprepade berättelser om
tillfällen, då framstående domare förvärfvat sig allmän aktning.
»Jag var orolig», sade han, »öfver att j äg gått miste om dessa
stora, sköna tillfällen och fruktade att ingenting dylikt skulle
stå mig till buds under lifvets lopp.»

Vid aderton års ålder blef han rådsherre vid parlamentet
i Paris och försakade sedan alla sin ålders nöjen för att
uteslutande egna sig åt sitt embete. Han studerade juridik med
all ifver och läste forntida vältalare. Den dag, då han
tillträdde sitt embete att mottaga och föredraga ansökningar i
kungens konselj, förvånade han alla sina embetsbröder med
sin lärdom. Ludvig den fjortonde sade sedermera om honom:
»Jag uppfattar bäst M. de Lamoignons andraganden.»

Vid Pompone de Belliévres död lät Mazarin utnämna
Lamoignon till parlamentpresident och sedan till förste president.
»Gud är mitt vittne, att om det funnits en redligare man än
ni, skulle jag valt honom», sade kardinalen till Lamoignon.
Detta omdöme gör det öfverflödigt att uppehålla oss vid
Lamoignons karaktär. Hans rättskaffenhet framstod i sin fulla
glans vid Fouquets rättegång, hans skicklighet och hans
djupgående kunskaper tilläto honom att spela en vigtig roll vid
förbättrandet af de lagar, som stiftades af Ludvig den fjortonde.

Lamoignon var outtröttligt arbetsam; han påstod, att en
värdig jurist borde förstå att reformera lagen. Tillsammans
med Fourcroy och Auzanet företog han ett ofantligt arbete,
skapandet af en lagsamling, som kunde tjena till rättesnöre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 15:13:53 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbhjelt/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free