Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Domare och rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETKTS HJELTAR. 176
Fermat föddes i Beaumont-de Romagne, nära Montauban,
i augusti 1601. Han tillbragte sin barndom i föräldrahemmet,
hans far var en hederlig läderhandlande. Han studerade
juridik i Toulouse, utmärkte sig som advokat och utnämdes 1631
till rådsherre vid den afdelning af parlamentet i Toulouse, der
ansökningar och inlagor ingåfvos. Som förströelse idkade han
studier, i synnerhet matematik.
Han gjorde inom denna vetenskap mer än en upptäckt,
som hastigt nedskrefs i något bref, utan att han gömde
hvarken koncept eller kopia af detsamma. Men dessa upptäckter
voro för vigtiga att icke Fermat genom dem skulle ådraga
sig den lärda verldens uppmärksamhet. Det var sannerligen
en tillräcklig triumf att framkalla Pascals beundran och att
genom öppenhjertighet, sann blygsamhet och snillrikhet vinna
den hersklystne och högmodige Descartes’ erkännande.
Pascal, som var författare till Traité de la JlouleMe och
uppfinnare af probabilitetsläran, skref en gång till Fermat:
»bäst att ni söker någon annan, som kan följa med edra
upptäckter. Jag måste tillstå, att de ligga mycket för högt för
mig, jag kan endast beundra dem.»
Det erkännande, sorn Descartes af aktning för sanningen
motvilligt lemnade honom, hedrar ännu mera dessa båda snillen,
som fullt kunde förstå och uppskatta hvarandra. Descartes
skref en gång till Mersenne rned förakt om några
invändningar af Fermat, som han då ännu icke kände mycket till:
»man kan vägra att duellera med någon annan än sin
jämlike, och jag anser mig verkligen hafva rättighet att icke
förslösa min tid med att svara honom.»
Fermat envisades icke; han var nöjd med att veta sig
hafva rätt och bevisade det på ett ovedersägligt sätt.
Descartes var en rättvis domare. Så snart han värdigats
undersöka saken, skref han: »jag anser mig förbunden att
uppriktigt tillstå för er, att jag aldrig känt någon, som visat
sig ega så stora kunskaper i geometri som ni.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
