Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Sjöfarande och marinofficerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUQUESNE. 189
lerna stredo i närheten af hvarandra och det uppstod en
ordentlig tvekamp mellan deras skepp, hvarunder de detta
oaktadt öfvervakade flottornas rörelser, Ruyter fann sin död i
den rasande striden, och Duquesne återvände som segrare till
Messina. I en ny blodig strid besegrade han spanska och
holländska flottan, som då icke längre leddes af Ruyters
kraftige ande.
Ludvig den fjortonde lyckönskade Duquesne till hans
segrar, men han utnämde honom icke till vice-amiral, emedan
han var protestant. Fast i sin tro, var den store sjömannen
känslolös för ärelystnadens lockelser.
Duquesne omtalade en dag för sin familj, att kungen
låtit honom förstå, att han blifvit utnämd till amiral, om han
icke varit protestant. »Åh,» utropade hans hustru, »du skulle
hafva sagt honom, att du sjelf är protestant, men de tjenster,
du gjort fäderneslandet, äro katolska.»
Duquesnes namn är berömdt i alla länder. Vi vilja
anföra ett vackert bevis på hans själsstorhet.
Efter striden vid Palermo förföljde och uppfångade han
en holländsk fregatt. Skeppet var måladt i svart och prydt
med sorgflor. På tillfrågan svarade kaptenen att han skulle
öfverföra Ruyters hjerta till Holland. Duquesne gick ner i
ett rum, der silfverurnan stod, hvaruti hjertat förvarades, och
han böjde med vördnad sitt hufvud inför urnan. »Der hvilar
en stor mans hjerta», sade han, »Ruyter fann döden bland de
faror han så många gånger trotsat.» Derpå gaf han kaptenen
lejdebref.
När Duquesne var sjuttiofem år, återkallades det
Nante-siska ediktet. Alla hans slägtingar förvisades från landet.
Detta slag förbittrade hans ålderdom och förkortade hans lif.
Innan han dog, lät han sin landsflyktige son gå ed på att
aldrig bära vapen mot Fankrike.
Jean Bart, som vann ryktbarhet genom sina stora
förtjenster, sitt mod och sin pligttrohet, hade så växlande öden, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
