Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Sjöfarande och marinofficerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 AHBRTETS HJELTAR.
hans lefnadsbeskrifning skulle anses för en dikt, om icke
säkra dokument bevisade dess äkthet.
Jean Bart tillhörde en sjömansslägt, som gjort sig känd
på Europas nordvestra haf för sin oförskräckthet och sitt hat
mot England. Jean föddes i Dtinkirchen den 21 oktober 1650.
Efter striden vid Dtinerna sålde Karl den andre Dtinkirchen
till Ludvig den fjortonde, och Jean Bart blef således på grund
af fredlig eröfring den franske monarkens undersåte. Huru
han tillbragte sina första år berättar icke historien. Det är
troligt att han, liksom alla andra barn i sjöstäder, växte
upp bland sjömännen vid hamnen och genom daglig
erfarenhet vann kännedom om deras yrke. Sannolikt deltog han i
deras äfventyr under fisket och härdade både kropp och själ
genom mödor och faror. Hvad vi veta säkert är att hans
intellektuella uppfostran totalt försummades. Så skicklig han
var, när det var fråga om att refva eller beslå ett segel, så
okunnig var han i bokliga ting. Hvad skrifkonsten beträffar,
kom han aldrig längre än till att kunna teckna sitt namn.
Men hans yrkesskicklighet ersatte allt annat.
Man antager,, att han vid sexton års ålder besökt Holland,
som. då liksom England egde en betydande flotta.
Befordringarna vid detta lands marinregementen skedde efter personlig
förtjenst. Drifven af ärelystnad och af begäret att »komma
fram», reste Jean Bart, som 1664 fått pris i Calais, till det
land, »der simpla repslagare kunde blifva chefer för en stor
republiks flotta».
Vi kunna här icke uppräkna alla de tjenster han gjort
Frankrike.
Ännu sedan han nått ärans största höjd, behöll han sitt
enkla sätt och aflade aldrig den tvärhet, som var honom
egen. »Huru bar ni er åt för att komma fram bland alla de
fiendtliga skeppen i Dtinkirchen?» tillfrågades han en dag af
några personer vid hofvet, som hade för vana att öppet drifva
gäck med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
