Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Statschefer och regenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON I. 251
franske kejsarens politik, vilja vi framställa honom som ett
af de märkvärdigaste exempel historien har att uppvisa. Han
steg till den högsta makt uteslutande genom egen kraft. Trots
allt, som man kan förebrå Napoleon, kan ingen förneka, att
han var en arbetare af första rangen.
Hans historia är känd af alla. Man. vet, att fransmännens
förste kejsare utmärkte sig för en ojämförlig
verksamhetsförmåga och en märkvärdig skicklighet att kunna öfverskåda
allt på en gång. Han var icke allenast en utomordentlig
general, utan äfven utmärkt skicklig administratör.
Antingen han var i Paris eller utom Frankrike upphörde han aldrig
att vaka öfver landets inre förvaltning, och som han icke ville,
att myndigheterna skulle företaga någonting, som gjorde
intrång på hans despotism, fick ingenting af vigt företagas utan
hans kännedom. Den borgerliga lagen var i synnerhet
föremål för hans, omsorg. Han var icke dess upphofsman, ty
kon-stituterande och lagstiftande församlingarna samt konventet
hade beslutit likhet i lagar för hela Frankrike, och
lagsamlingen hade dessutom undergått en grundlig omarbetning just
då Bonaparte tillvällade sig makten, men han sysselsatte sig
oupphörligt med den. Hvad han uträttade var att nedsätta
en komité för utarbetandet af ett nytt lagförslag; dessutom
pådref han alla arbeten, tog verksam del i statsrådets
diskussioner och studerade grundligt de inre lagarna.
När ingenting hindrade honom derifrån, tillbragte
Napoleon sin dag på följande sätt:
Hvarje morgon på slaget nio kom han ut från sina inre
rum och mottog sedan tjenstgörande officerare och högt
stående personer. Han hälsade på alla och sade några ord till
hvar och en, hvarefter de uppvaktande drogo sig tillbaka.
Sedan han frukosterat, öppnades hans dörrar för ministrar och
generaldirektörer, och deras audienser räckte åtminstone till
klockan sex. Ibland hände det, att han steg upp om natten
och arbetade tills dagen öfverraskade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
