- Project Runeberg -  Arbetets hjeltar /
252

(1885) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Statschefer och regenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253 ARBETETS HJELTAR,

Han visade tidigt ovanliga egenskaper, som kunnat blifva
honom till stor ära, om han icke användt dem att förtrycka
sitt land. Han hade en verklig passion för läsning, i
synnerhet för allt, som rörde stora män. När han gick i skolan,
grubblade han redan på möjligheten att likna dem. Han icke
allenast beundrade deras mod och deras lysande bragder, han
afundades äfven deras öden. Egenkärlek och omåttlig
ärelystnad bidrogo mera än något annat att gifva honom lust för
studier och arbete.

Anda från ungdomen hade han insett, att arbetet är de
stora planernas verktyg.

Napoleon den förste hade att för sina framgångar tacka
sitt snille, men äfven en del »statsdygder», som berodde af
hans vilja. »Han var mycket måttlig och frågade nästan icke
alls efter sinnesnjutningar. Han satt endast några minuter
till bords och kunde ligga på bara marken. Hans kropp var
mera svagt än starkt bygd, men han uthärdade, utan att ens
märka det, mödor, för hvilka den starkaste kunnat duka under,
När hans sinne var upptaget af stora planer, var han istånd
till allt. Han icke allenast trotsade faran, han glömde den
alldeles. Utan att hvarken söka eller undvika denr fans han
öfverallt, der hans närvaro behöfdes och der han kunde öfvervaka,
leda och kommendera. Detta var hans framstående
egenskaper som soldat och han var icke mindre utmärkt befälhafvare.
Aldrig har någon burit ett vidsträckt befäls mödor med mera
lugn, kraft och sinnesnärvaro. Om han någon gång var
uppretad, ja t. o. m. sjudande af vrede, så var det när allt gicJc
bra, som officerarne påstodo, - de voro vana vid hans lynne.
Så snart det var allvarsam fara, blef han lugn, mild och
uppmuntrande. Han ville icke öka den oro, som
omständigheterna framkallade, genom sin häftighet. Han var i stånd att visa
ett fullkomligt lugn genom sin vana att beherska sig i svåra
belägenheter, sin förmåga att beräkna farans betydenhet och
finna medel att rädda sig derifrån. Han var van att
beherska lyckan. Skapad för stora öfverdriften som hos honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 15:13:53 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbhjelt/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free