Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Filantropien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Servantes de pauvres, hvilkas menniskoälskande
medlemmar så ofta gifvit prof på beundransvärda uppoffringar.
Sedan Paris blifvit plundradt af Coiidés armé, kom
Vincent de Paul till stades hjelp med en liten trupp gråklädda
barmhärtighetssystrar, som vårdade de sjuka. Efter striden
vid Saint-Etienne gick han att lindra de olyckor kriget
för-or§akat i Lothringen och Champagne.
Vincent de Paul blef åttiofem år och upphörde aldrig att
göra godt. Han träffades af ålderdomsskröpligheter mot slutet
af sitt lif, men hade ändå tillräcklig energi, så snart det var
fråga om att afhjelpa någon olycka. Han dog under
utöfvandet af sitt kall.
I nyare tider se vi exempel på en stor filantrop, som kan
jämföras med Vincent de Paul, nämligen baron de Montyon.
Montyon var son till en räntmästare, som var mycket rik.
Efter lysande universitetsstudier blef han vid tjugutvå års
ålder utnämd till kunglig advokat vid Chåtelet. Snart
förskaffade honom hans oböjliga rättrådighet tillnamnet rättvisans
grenadier. Ar 1767 inträdde han som expeditionschef vid
Conseil d9 Auvergne och gjorde sig bemärkt for outtröttlig
välgörenhet. Han använde af sina räntor 20,000 livrés om
året till utdelning åt behöfvande.
Baron de Montyon var ifrig arbetare och allt hans arbete
uträttades i välgörenhetens tjenst. Ar 1792 hade han dragit
sig tillbaka till Geneve och erhöll ett pris af franska
akademien för en anonym afhandling om Amerikas upptäckt. Utan
att gifva sig till känna förklarade han, att han anslog
prisets belopp, 3,000 frank, åt den skriftställare, som kunde
anvisa bästa sättet att förbättra negrernas öde.
Montyon återkom till Frankrike 1815 och sysselsatte, sig
sedan uteslutande med välgörenhet. Han stiftade priset för
dygd och ett pris för det under årets lopp utgifna arbete, som
franska akademien ansåg vara det bästa. Den store
filantropen var qvick och mycket lärd, han berättade med
ojämförligt behag. Han dog vid åttiosju års ålder och lemnade en
Arbetets hjeltar. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
