Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Filantropien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Efter revolutionen 1830 blef baron Desgenettes utnämd till
öfverläkare vid invalidsjukhuset och dog vid sjuttiofem års
ålder.
Under förra århundradet erhöllo de sjuka icke på långt
när samma omsorgsfulla vård på sjukhusen som nu för tiden.
De sinnessjuka voro i synnerhet illa lottade; de ansågos som
vilda djur, af hvilka man icke hade någon förbättning att
vänta och som derför endast borde behandlas med våld. Det
är Pinel, som äran tillkommer att hafva förvandlat de
olyckligas fängelser till sjukhus och vårdanstalter.
Pinel föddes i Lavaur 1755. Han gjorde sina studier i
Montpellier och kom till Paris 1777. Början af hans bana
var mödosam; på samma gång som han sjelf läste på sin
examen, gaf han lektioner i matematik för sitt uppehälle. Sedan
han afskedat sina elever, blef han sjelf lärjunge och studerade
med särskild ifver själssjukdomarna. Han blef läkare vid
Bicétre och insåg snart lämpligheten af att utbyta de arma
dårarnes grymma och barbariska behandling mot ett mildt,
godt och tåligt bemötande. Han började med att taga bort
kedjorna, hvarmed alla de sjuka utan åtskilnad voro
belastade. Hans humana behandling hade de lyckligaste resultat.
Snart blef Pinel utnämd till öfverläkare vid Salpétriére och
professor vid medicinska institutet.
Utom de stora tjenster, som Pinel gjorde denna olyckliga
och beklagansvärda del af menskligheten, riktade han äfven
medicinen med arbeten af stor vigt. Han vårdade de sjuka
med sällsynt och uppoffrande nit, mången olycklig hade hans
omsorger och vaksamhet att tacka för sin räddning
Kan man se någonting vackrare och ädelmodigare än
Eodrigue Pereires ansträngningar och ifriga bemödanden? Han
egnade hela sitt lif åt undervisning af de döfstumma, med
hvilka nästan ingen sysselsatt sig förut. Med ojämförlig
ihärdighet bemödade han sig att lära de stackars vanlottade
varelserna frambringa ljud, och det lyckades honom äfven någon,
gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
