Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Filantropien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUANKUX.
»Om du är arbetsam, skall du aldrig dö af hunger, ty
hungern kan visserligen snudda vid den flitiges dörr, men den
vågar icke komma in.»
»Det kostar mera att tillfredsställa en last än att
uppfostra två barn.»
»En arbetare, som står upprätt, är bättre än en adelsman,
som kryper.»
Franklin predikade moral för andra, men han utöfvade
deri också sjelf med samvetsgrann stränghet. Han gifte sig
1730 med miss Read. Lycklig i sina affärsförhållanden och
lycklig inom sin familj, ville han lära verlden konsten att
vara lycklig genom ett godt uppförande. Han brukade säga,
att moralen är den enda förnuftiga beräkningsgrunden för
enskild lycka och den enda garantien för nationens välfärd. »Om
de skurkaktiga kände alla dygdens fördelar, skulle de blifva
redliga af skurkaktighet,» sade han.
Franklin arbetade ständigt på sin egen förbättring. Han
berättar i sina memoarer, att han hade skrifvit upp de
moraliska dygder, som han ville tillkämpa sig, - måttlighet,
ordentlighet, beslutsamhet, sparsamhet, arbetsamhet,
uppriktighet, rättvisa m. m. Hans afsigt var att göra utöfvandet
af dessa dygder till en vana och han hade skrifvit upp dem
ofvanför kolumner på en stor tafla med sju linier,
motsvarande veckans %ju dagar. »På dessa linier och i dessa
kolumner satte-jag en svart punkt hvarje gång jag efter noggrann
pröfning ansåg mig hafva felat mot den eller den dygden»,
säger filosofen.
»Jag beslöt», fortfar han, »att turvis egna en veckas
allvarligt betraktande åt hvar och en af dessa dygder. Under
den första veckan bemödade jag mig således ifrigast att
undvika minsta förseelse mot måttligheten^ medan de andra
dygderna fingo gå sin vanliga gång, men hvarje afton anmärkte
jag de fel jag begått mot dem under dagens lopp. När jag
under en hel vecka icke behöft anmärka något fel mot
måttligheten, ansåg jag, att vanan vid denna dygd borde varatilL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
