Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia» i sammandrag. Jag vet icke, om hvar och en af dessa
skall »dyrkas» under någon symbol, men deras summa eller
»Menskligheten» »dyrkas» under symbolen eller »fetischen» af
»en qvinna med ett barn». Härtill fogade religionsstiftaren på
äldre dagar två andra »fetischer», rummet och verlden, af hvilka
den ena är symbolen af »ödet», och så hade han fått en »ny
treenighet, som gifver en vetenskaplig fasthet åt den religiösa
harmonien». Några af Comtes anhängare hafva påstått, att han
vid denna tid hade fått ett anfall af en sinnesrubbning, som
redan under hans yngre år hade fört honom på dårhuset; men
positivismens härvarande apostel, som är en känd läkare,
bedyrar, att detta är ett fullkomligt grundlöst förtal af illviljan och
att alltsammans skall tagas som allvar och på allvar. Detta är
för oss vigtigt, som ett bevis derpå, att det är religiösa behof
och åskådningar, som den härvarande positivismen vill framför
allt göra gällande. Slutligen, enär en ny religion naturligtvis
måste byta om tidräkning, så har också positivismen, för
hvilken det är omöjligt att räkna från Kristi födelse, daterat sitt
första år från den 14 Juli 1789, dagen för Bastiljens förstöring
— visserligen en bemärkelsedag under den franska revolutionen,
men som dock påminner mera om tygellöshet och mord än om
en ädel frihet. Så olika kan äfven den religiösa smaken vara.
Till all denna härlighet får man nu tillträde genom att låta
upptaga sig i den positivistiska kyrkan, då man skall inför
föreståndaren och församlingen afgifva »löften». Adepten
»bekänner» då »Menskligheten såsom det högsta af oss kända väsendet»,
afsvärjer alla »teologiska och metafysiska åskådningar» (hvad
det betyder skall jag sedan omförmäla) och lofvar »på tro och
heder i mensklighetens namn» bland mycket annat att »egna sitt
lif åt positivismens fortplantande»; »att i sin mån bidraga till
samfundets bestånd och verksamhet»; att »antaga ledningen af den
andliga makt, som positivismen organiserat»; att »vid hvarje
tillfälle, då han kan finna sig befogad att mer eller mindre
offentligt deltaga i meningsutbyte öfver allmänna angelägenheter,
handla i samråd med det positivistiska samfundets föreståndare och
ej ställa sig i strid med honom och samfundet», äfvensom att »i
den verksamhet, han kan komma att utöfva för de samhälliga
frågornas lösning, troget följa positivismens principer». Sedan
neofyten aflagt löftet, kanske också mottagit något af
positivismens nio »sakrament», bör han genom en anmälningssedel,
hvartill formulär honom tillhandahålles, anmäla sin »öfvergång till
positivistiska religionen» och sin oförmåga att tillhöra den
evangelisk-lutherska kyrkan. Jag bör tillägga, att flera dylika
anmälningar verkligen blifvit under ett par år gjorda hos våra
prester — ehuru jag ej tror, att den nya kyrkan såsom sådan
är officielt af k. m:t erkänd.
Och så står nu positivisten under sin föreståndares lydno
i den »vetenskapliga» religionens trossaker och i hela sitt
samhälliga lif. Ty ett ganska vigtigt drag hos denna kyrka är dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
