Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och verldsherravälde.» Det behöfs, menar arbetareinstitutets
föreståndare, endast att gifva dessa arbetare en bättre
undervisning, dessa föreningar »en ny ledning, en andlig ombildning»!
Det är härvid oupphörligt tal om den »andliga» ledningen,
och detta uttryck saknar icke sin vigt, ty det märkvärdiga är
att det midt uppå hela den demokratiska fraseologieu alldeles
icke är någon hvarken politisk eller intellektuell eller social
frihet i vanlig mening, som positivismen bjuder sina »proletärer»
— utan en »ledning» af den andliga makten, hvilken för vanliga
ögon måste taga sig ut alldeles som de värdiga jesuitfädernas
»ledning» af de lyckliga indianfolken i södra Amerika.
Republiken är naturligtvis positivismens ideal:
konungamakten har för densamma så fullständigt utspelat sin roll, att
hvarken den »konstitutionella» eller den »parlamentariska»
styrelseformen erhåller dess godkännande. Redan i November 1880
meddelade d:r Nyström sitt andliga öfverhufvud i Paris, att både
Sverige och Norge äro i grund och botten republikanska; att
folkets majoritet längtar efter republiken och att det är från
Frankrike, som man afvaktar denna skänk. Men i ersättning
för monarkien bjuder oss positivismen icke den republik, som
vanliga republikaner uppställa som mål: på sin höjd vill den
som en öfvergångsformation förorda en civil diktatur i en s. k.
presidents hand. Men sedan skall vårt gamla konungarike
Sverige öfverantvarda sin verldsliga styrelse åt ett syndikat af —
tre bankirer, hvilken samhällsklass »utöfvar den vidsträcktaste
verksamhet och har den fullständigaste öfverblicken öfver
landets yttre förhållanden». På det att icke bankirerna skola
förvalta samfundet allt för bankirmessigt. skola dock chefsplatserna
i den högre finansförvaltningen innehafvas af — arbetare,
»emedan dessa numera besitta en betydlig erfarenhet af lifvets yttre
vilkor och ofta utmärkas af upphöjda och sant sociala känslor».
För öfrigt skola funktionerna inom samhället uppehållas genom ett
slags option, d. v. s. att hvarje innehafvare väljer sin
efterträdare. Regeringen åter skall ensam hafva hela lagstiftningen,
som icke skall tillhöra något parlament. Det positivistiska
parlamentet får i allmänhet icke resonnera alls: dess enda uppgift
är att votera anslagen uti budgeten. Diskussionerna öfver lagar
skola utföras i pressen och i klubbarne. Men klubbarne skola
i sin tur ledas af den andliga makten: och här ligger nu
tyngdpunkten i det positivistiska samhället: ett hierarkiskt ordnadt
presterskap, hvilket har sin öfversteprest, den der i sin styrelse
biträdes af öfverhufvud för de olika nationerna och tills vidare
skall residera i civilisationens metropol, Paris. I tidens
fullbordan, »då den allmänna religionen blifvit spridd öfver hela
planeten», skall han flytta till Konstantinopel.
Detta vetenskapliga presterskap skall nu — med lön på
stat — icke blott råda och upplysa den verldsliga regeringen,
utan hafva hela den »sociala doktrinen» om hand, hela
uppfostran och framför allt den sociala polisen. Den, som krånglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
