Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi med Fichte och Boström anse, att verlden alldeles icke finnes
till utom i vår föreställning, att den blott eger en af jaget lånad
tillvaro?
Ni föraktar oss positivister derför att vi ingen lära hafva
om ett lif efter döden; men vi säga blott att vi ej funnit, att
vetenskapsmännen och filosoferna gifvit oss stöd derför. »Vi
tro, att moral, sedlighet och religion ej äro bundna vid
öfvernaturliga föreställningar, utan att de tillhöra menniskonaturen
såsom sådan. Hela spörsmålet om gud är inför positivismen
egentligen blott en ordstrid, ty här är detta begrepp utbytt
mot lagbegreppet. Vi tro på fysiska, intellektuella och
moraliska lagar och att det är dessa senare man kallat guds röst i
menniskans inre. Vi tro ej på en öfvernaturlig. godtycklig vilja,
som kan ändra naturens lagar, men vi tro på försynen och på
en högre ledning i och genom en harmonisk verldsordning.
Den store kristne predikanten Stopford Brooke är ej så
rädd för positivismen som ni, hr president. Ni borde verkligen
ha läst denne prestmans utmärkta skrifter. De skulle
otvifvelaktigt kunna lugna edert upprörda nervsystem. Se här, hvad
Brooke säger om positivismen: »Jag är långt ifrån att önska att
denna nya religiösa idé — mensklighetsbegreppet och pligtläran —
skulle sättas åsido såsom icke värd en betraktelse, och ej heller
förenar jag mig i det skri som blifvit, höjdt deremot. Tvärtom
önskar jag att den måtte blifva omsorgsfullt studerad på det vi
måtte derur draga allt det goda vi kunna och lägga många af dess
idéer till kristendomens nuvarande form. Det skulle vara en
otrohet hos en kristen lärare att ringakta eller skymfa en religion,
som sätter sjelfuppoffring som grund för de praktiska pligterna,
icke allenast menniskor emellan, utan äfven mellan samhällen
och nationer.» Derest ni, hr president, tagit någon kännedom
om min offentliga verksamhet i sedlighetens tjenst skulle ni
snart hafva funnit att jag, långt ifrån att förneka den moraliska
viljan, strängt betonat menniskans ansvarighet för sina
handlingar. Jag höll för någon tid sedan ett föredrag i en
Good-Templar-orden »om viljan och ansvarigheten», och detta föredrag
refererades utförligt och troget i Dagens Nyheter för den 31
Okt. Häraf, liksom ock af mina arbeten om Positivismen och
om sinnesrubbning och menniskans förmåga att motarbeta detta
sjukdomstillstånd, framgår på det otvetydigaste sätt att jag blott
anser att motiv finnas för vår vilja, men att sjelfva afgörandet
är mer eller mindre fritt. Ett val måste finnas, eljest funnes ingen
ansvarighet. Mot den fysiologiska materialismen, som ursäktar
nära nog alla fel och brott, har jag flerestädes uppträdt. Allt
detta borde ni ha vetat. Eder förklaring, att positivismen är
liktydig med eller leder till anarki och allmän upplösning, är
af så orimlig, för att ej säga löjlig art, att något motbevis ej
ens behöfver lemnas. Känd sak är så god som vitnad; hela
verlden utomlands känner positivismens lugnande, ordnande,
moraliserande förmåga. Beskyllningen liknar fullkomligt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
