- Project Runeberg -  Rätt och orätt eller Striden om Arbetareinstitutet. Redogörelse och granskning /
73

(1882) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Nya Pressen d. 24 Nov.:

Positivismen och kristendomen, betraktade
från social synpunkt.



Vi framhöllo i förgår, att de skäl, på grund af hvilka
Stockholms stadsfullmäktige och den konservativa pressen anse
positivismen så farlig för den bestående samhällsordningen, att
arbetareinstitutet i hufvudstaden ej borde få något understöd af
allmänna medel, emedan det leddes af en man, som bekänner
sig till denna lära, fullt lika så mycket träffa kristendomen —
då denna verkligen tages på allvar. Vi sökte ådagalägga detta
med stöd af Nya testamentet. Nu vilja vi visa, att det
kommunistiska åskådningssätt, som der gör sig gällande, bibehöll sig
under kristendomens tre första århundraden, då den ännu var
ett förtryckt och ringaktadt mindretals religion, och delvis till
och med mycket längre. Detta kan styrkas med många ställen
ur kyrkofädernas skrifter.

Justinus Martyr (i medlet af 2:dra århundradet) yttrar:
»Fordom (före öfvergången till kristendomen) sökte vi endast
tillfällen att rikta oss; nu deremot göra vi våra egodelar
gemensamma för att dela med oss åt andra.»

I Barnabas’ bref till de kristne i Asien heter det: »I skolen
meddela alla edra egodelar åt edra bröder, utan att behålla
någonting för eder sjelfva; ty om I hafven de oförgängliga
skatterna gemensamma, huru mycket mera bören I icke hafva de
förgängliga gemensamma?» I Clemens Romanus’ bref till
Korinthierna säges: »Bruket af alla de ting, som tillhöra denna
verlden, bör vara gemensamt för alla menniskor. Det är
orättfärdigheten som gör, att den ene säger: »detta är mitt», och den
andre: »detta tillhör mig.» Deraf har tvedrägten bland de
dödlige kommit.» Både Barnabas och Clemens Romanus lefde i 1:sta
århundradet af den kristna tidräkningen. Deras bref äro
otvifvelaktigt ej äkta, utan antagligen först uppkomna omkring ett
hundra år senare. Men de åtnjöto en tid stort anseende och
räknades till och med af många till det Nya testamentets
skriftsamling, samt vitna sålunda om de åsigter, som då herskade inom
kristna kyrkan.

Tertullianus (omkr. 200) säger till de kristne: »Allt är
gemensamt oss emellan.»

Athanasius säger: »Det, som I hafven, bör gifvas åt de
fattige för att lindra deras nöd; d. v. s. om vi undandölja och
lägga af någonting af våra egodelar för oss sjelfva, utom hvad
som är nödvändigt till lifsuppehälle och kläder, skola vi stå till
ansvar derför på domens dag, och vi skola betraktas och
behandlas såsom mandråpare.»

Gregorius af Nyssa (omkr. 330) säger: »Emedan vi alla äro
bröder och förenade genom blodets och naturens band, vore det
bättre och rättvisare att vi alla delade lika.» Hieronymus
säger: »Om I hafven någonting utöfver hvad som är nödvändigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:02:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbinstitu/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free