Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta förhållande, egendomligt i sig sjelft, blir dess mera
uppseendeväckande, då det beslut, som så hastigt fattades, nu
efteråt har för hvarje ogrumlad rättskänsla framställt sig som
förhastadt, såsom hvilande på af hr Forssell presterade skefva
framställningar, hårdragna slutledningar och falska tillvitelser
mot hr Nyström just med afseende på hvad som här var
hufvudfrågan, nämligen hans påstådda proselytmakeri vid
arbetareinstitutet. Detta är hvad opartiskheten nödgar oss att erkänna.
Stadsfullmäktige slogo döförat till för motionärens bön om
bordläggning, hvilken han motiverade dermed, att den utslungade
beskyllningen var obevisad. Hr Wallenberg hade med vanligt
skarpsinne iakttagit redan under hr Forssells uppläsning af
anklagelseakten, att åtskilligt i den samma torde kunna
vederläggas, men hr Wallenberg trodde — sannolikt till en del på
grund af den säkerhet, hvarmed hr Forssell framställde sina
påståenden — att ändock tillräckligt mycket stod qvar för att
motivera ett afslag. Med den höga tanke, vi hysa om br
Wallenbergs rättskänsla och liberalism, äro vi förvissade, att om
ärendet bordlagts, och om han fått höra endast den förklaring,
som arbetareinstitutets inspektor Gyldén offentliggjort, skulle
hr Wallenberg funnit sina betänkligheter häfda och ej varit
med om att låta nämnda instituts inspektor, styrelseledamöter
och lärare samt ej minst dess åhörarekrets umgälla, hvad man
utan skäl eller på mycket lösliga grunder tillvitat hr Nyström
och ingen annan.
Om hr Forssell i sin långa harang verkligen lyckats
bevisa. hvad han syftade att ådagalägga, eller att hr Nyström
under sken af nit för arbetarnes upplysning bedrifvit
positivistiskt proselytmakeri, så hade hr Nyström ej kunnat nog skarpt
klandras. Men anklagelsen bevisade platt intet i detta
hänseende. Hr Nyströms positivistiska nit, hans edliga förpligtelse
att verka för positivismens fortplantning, intyga i för sig intet,
och då hr Forssell slutligen drager fram sjelfva »klämmen»,
d. v. s. hr Nyströms yttranden om arbetareinstitutet i hans
rapport till den s. k. »öfverste presten» i Paris, så bevisa dessa
snarare motsatsen. »Detta institut skall icke i egentlig mening
varda en positivistisk skola, emedan ingen omedelbar positivistisk
propaganda der bör ega rum», rapporterar hr Nyström — med
hvad rätt kan öfverste presten å sin sida eller presidenten
Forssell å sin bygga något på en så sväfvande förklaring?
Sedermera tillägges visserligen, att institutet ej skulle använda
retograda lärare o. s. v., hvaraf framgår, att det ej skulle
motverka positivismen. Nå väl: att icke motverka denna riktning
är det liktydigt med att befrämja den? Då t. ex.
stadsfullmäktige icke motverka arbetareinstitutet, utan lägga armarne
i kors, är det sak samma som att befrämja institutet? Kan ej
hr Nyström hålla sin positivistiska ed utan att vara förpligtad
att drifva propaganda vid ett konfessionslöst institut, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
