Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkets upplysning i stället för försoffning, detta tillfälle skall
icke fort återkomma, om det nu oanvändt får gå oss ur
händerna. Gripes tillfället åter, skola Stockholms arbetare ifrån
den 27 November 1881 räkna början till den tid, som de en
gång skola kalla sin befrielses tid från byråkratiskt lögnvälde.
Att vänta på det de maktegande skola skänka oss en
undervisningsanstalt, som afser blott folkets väl och intet annat, det
är en enfald af första slag; ty hvarför skulle de då icke redan
för länge sedan skänkt oss en sådan? Det ha de icke gjort,
och att de icke nu heller tänkt göra det, det framgår af
Beredningsutskottets utlåtande öfver hr Hedins motion, deri
utskottet tydligen säger, att om ett permanent och väsentligare
anslag skulle tilldelas institutet, vore en fullständig
omorganisering af detsamma af nöden. Hvad skulle då vara af nöden
att omorganisera? Naturligtvis att institutets folkliga riktning
skulle bort och en teologiskt-byråkratisk sättas i stället. Nåväl,
må de store upprätta ett sådant och tillhålla, eller om det ej
hjelper, betala några undergifna, som gå dit. Vi som törsta
efter insigt och sanning, vi vilja icke ha det, ty af lögn och
vidskepelse ha vi länge sedan fått nog. Men skola vi då lägga
händerna i kors derföre att vi intet få, om vi ej vilja hålla till
godo med »ormar i stället för fisk»? Nej! Vi kunna sjelfva
underhålla vårt institut. Om 5,000 af Stockholms arbetare
aflägga 2 öre om dagen i 100 dagar, är vårt institut tryggadt,
och denna besparing kan hvar enda en göra, om han vill, och
institutets kassakomité har satt oss i tillfälle att på ett
praktiskt sätt komma till målet på den vägen. De konservativa
jubla öfver att vi icke skola vara nog kloka att på detta sätt
korsa deras planer, men låtom oss visa, att de äfven deri så väl
som i allt annat tänkt bakvändt om folket!
Nils Nilsson,
arbetare.
—
Bland de eländigaste helveten här i Stockholm, har jag
hört sägas de s. k. »balerna i Södra Salongen» skola vara. Jag
vet ej om så tarfligt folk som vi släppes in der, men om så
skall vara, ville jag föreslå, att vi obestridd lemna denna
inrättning, — hvarom vi för öfrigt ej hört att hrr
stadsfullmäktige funderat på att störta — åt de »mera bildade» och hålla
oss till arbetareinstitutet. Jag håller orubbligt på, att det är
bättre, äfven i trots af hvad hr Forssell påstår.
Erik — — —son,
murare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
