Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. III. Sanningens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frågan om anslag till arbetareinstitutet är af
synnerlig vigt med afseende på en af de största
kulturprinciper vårt land diskuterat på senare
årtionden.
Som bekant var hr A. Hedin, hvilken väckte
motion hos stadsfullmäktige om anslag till
arbetareinstitutet, en af dem, som vid 1870 års riksdag
verkade för religionsfrihet i Sverige. Det var derför
intet öfverraskande, att hr Hedin kraftigt
protesterade mot hr Forssells angrepp på lärofriheten och
ej kunde finna, att den positivistiska
verldsåskådningen, som han väl känner till, kunde vara till
skada för institutets undervisning, hvarom han tagit
personlig kännedom.
Jag åberopar mig samma rätt som öfrige svenske
medborgare, hvilka icke antaga statskyrkans dogmer:
israeliter, boströmianer, hegelianer m. fl., att förestå
och undervisa i allmänna undervisningsanstalter, och
hvilken rätt blifvit dem tillerkänd af 1870 års
riksdag, och jag protesterar liksom 1870 års
frihetsvänlige lagstiftare — hrr V. Rydberg, E. Key, A. Hedin,
Dahm, Adlersparre m. fl. — mot bekännelsetvångets
tyranni.
Det skall vara oss fullkomligt likgiltigt hvem
som framstält de synpunkter och teorier, som vi finna
oss böra använda, blott de äro vetenskapliga och
öfverensstämma med verkligheten. Det må nu vara
en kines eller en jude, en katolik eller en positivist,
som uttalat dem; vi skola undersöka dem och, om
de bestå inför en allvarlig granskning, tillgodogöra
oss dem.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
