Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. III. Sanningens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid vårt landa universitet gäller i sjelfva
verket denna princip, fast den reaktionära politiken
synes vilja dölja densamma. Staten understödjer vid
dessa högskolor läror, som hvila på mycket olika,
ofta alldeles motsatta principer. På samma dag och
timme hålla en teolog, en boströmian och en
naturforskare ofta föreläsningar, som fullständigt motsäga
hvarandra — men de underhållas ändå af staten.
Är i sjelfva verket en boströmian, hvars
verldsåskådning af svenska kyrkan anses i högsta grad
kättersk, mera berättigad än en positivist att begära
anslag af allmänna medel till en undervisningsanstalt
i ett luteranskt samhälle — isynnerhet om all politisk
och religiös propaganda uteslutes?
En boströmian tror ej på Kristi gudom —
åtminstone ej enligt svenska kyrkans mening — tror
ej på räddningen genom nåden och ej heller på
helvetet. Och ändock kan han anställas som lärare i
skolan och vid universitetet; ändock kan han få bli
statsråd ehuru dertill fordras att han skall vara
»af den rena Evangeliska Läran» (Regeringsformen
§ 4). Hvad utvisar detta? Jo, ett af de två:
antingen att han af staten tvingas att hyckla en
tro som han ej har, eller ock, att staten, som vid
Regeringsformens affattande 1809 ej hade någon
boströmiansk filosofi, småningom antagit en annan
uppfattning af begreppet evangeliskt kristen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
