- Project Runeberg -  De två världarna Arbetarklassen och Syndikalismen. Deras egen sak och deras eget värk /
86

(1918) [MARC] Author: Gustaf Henriksson Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

dess fackliga strävanden." Om "slutmålet" säges
ingenting, ehuru på senaste kongress 1917 motion
och utlåtande därom förelågo. Man ville ha inryckt
som tillägg till landsorganisationens uppgifter även
den att "värka för samhällets omdaning på
socialistisk grundval" men som nedvoterades. Där ges
öppet och stadgeenligt tillkänna att den eger varken
något fixerat program utöver sina korporativa
"uppgifter" ej häller något fixerat mål, men riktar —
underförstått — sin appell till parlamentarisk och
kapitalistisk intervention (genom långvariga
kollektivavtal och statliga institutioner: arbetsråd o. dyl.)

Är syndikalismen sig själv nog?

Frågan här ovan har visat sig vara mycket
ömtålig icke blott i Frankrike, där den först uppstått,
utan även i andra land, Sverge icke undantaget.
På syndikalisternas kongress i Örebro 1916 gav den
anledning till en kontrovers mellan ett par talare
i samband med behandlingen av S. A. C:s ställning
till parlamentarismen. Anarkisterna ha eljes tagit,
såsom det vill synas, mäst anstöt av det på både
socialdemokratiska och syndikalistiska franska
ar-betarkongresser debatterade spörsmålet om
syndikalismen är sig själv nog ("suffità tout"). Vi erinra
blott om Pierre Ramus’ till svenskan översatta
broschyr Syndikalism och anarkism, där uttrycket
betecknas som "vansinnigt". Så farligt är uttrycket
ändå inte. En syndikalist kan visserligen varken
upphäva lagar (men tvinga till att de upphävas),
ej häller har han ännu blivit sin egen kooperatör
eiler producent, ej häller eger han förmåga att
bestämma över kulttfrens gång eller ensam leda dess
gång. Men uttrycket är ändå icke så förmätet som
det vid en första, flyktig blick kan synas.

Syndikalismens tro på sig själv att den "i allt
är tillräcklig" bör dock icke förstås på annat sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:53:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbklosynd/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free