- Project Runeberg -  De två världarna Arbetarklassen och Syndikalismen. Deras egen sak och deras eget värk /
120

(1918) [MARC] Author: Gustaf Henriksson Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

eder värdiga sitt förtroende men att det icke
erkänner någon annan domare för de
utomordentliga åtgärder, till vilka nödvändigheten tvungit det
att taga sin tillflykt än det i primärförsamlingarna
förenade franska folket, vår och eder herre".
Församlingen förklarade genom sin president att hon
gillade "allt" vad kommunen gjort. Med armén^
bistånd störtades denna, ävensom Paris’ nya kom+
mun tre kvarts sekel senare, den av den 18 mars
1871.

Det är endast medelklassen som hittills lyckats
segra genom sina borgarkommuner. Dess
flerhun-draåriga kamp var som sagt riktad mot adeln och
prästerskapet som dess största hinder till egen
maktposition. Syndikalismen träder nu i dess
fotspår i sin kamp mot kapitalism och "etatism*
(statsförtryck). Men tro ingalunda att
borgarkom-munernas taktik var fredligare än syndikalismens.
Håren skulle säkerligen resa sig på en nutida
kälkborgares huvud, om till hans öron komme all
deras våldsamma framfart.

En hos oss rätt känd fransk författare, förut
nämde Le Bon, har i sin skrift om "politisk
psykologi" (1914) proklamerat den i förstone något
överraskande satsen att "syndikalistiska regimen har
fungerat under århundraden i de italienska
republikerna". De voro industriella syndikatförbund
under ledning av ett råd, valt av syndikaten.
Syndikaten äro fördenskull enligt hans förmenande i
realiteten en "evolution regressive", en
bakåtgåen-de utveckling. Den kan dock lika väl vara en
utveckling framåt. Fredrik Engels har ju förklarat
i sin skrift om familjens, privategendomens och
statens ursprung (1884) att "staterna äro icke av
evighet". Och det har ju en gång gällt som en
"marxistisk trossats.

Ett folks grundval är icke politiken utan ekono-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:53:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbklosynd/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free