Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En natt i järnverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En natt i järnverket.
På den mörka kvällshimlen tecknar sig ett matt återsken
från det stora järnverkets elektriska båglampor och de
tusentals ljusen i fabrikssamhällets boningar. Det är en af
årets kortaste dagar, en af dagarna strax före jul, då solen
så här långt upp mot norr står öfver horisonten en knapp
fjärdedel af dygnet, och då den dessutom ofta döljer sig
bakom disiga skyar. Hur nödvändigt var det icke för oss här
uppe invid polen att få »himlens dankar» ersatta, då det
behöfs, af »jordens ljus»!
Nu är det icke längre någon svårighet att förvandla natten
till dag, och här vid det stora bruket är det mången, som
blifvit så van vid den förvandlingen, att han sällan tänker på
den nu i själfva midvintern.
Hunnen närmare fram till källan för det ljus, som strålar
ut i vinterkvällen, ser man de gnistbemängda rökmolnen från
en tät skog af höga skorstenar jagas af nordanvinden öfver
den lilla sjöns frusna yta.
Klockan är sex på aftonen. Fabrikshvisslan ljuder. Det
är ombyte af arbetslag. Ut strömmar en myllrande skara
af sotiga gestalter, trötta efter dagens värf, och med snabba
steg, påskyndade af vinterkylan, styr man de kända kosorna
hvar och en till sitt hem inom det vidsträckta
bostadsområdet.
Af det arbetslag, som skall taga vid, är redan hvarje man
på sin post. Här pulserar natt och dag det verksammaste
lif. Järnverket får icke hvila. Det är för bygden hvad hjärtat
är för kroppen. Det får icke ett ögonblick upphöra att fylla
sin mission.
Gå och se på arbetet vid midnattstid! Ingen trötthet,
medan andra sofva! Vaksamhet hvarje sekund. Maskineriet
måste gå sin vanliga jämna, säkra gång. Sviker en enda
kugge i ett enda hjul, kan det hela gå sönder.
Se där tömmer man nu en af de väldiga masugnarna på
dess glödande, bländhvita innehåll, under det att en svärm
af gnistrande eldstjärnor flyga kring och slockna kring ugnens
öppning. Tackjärnet flyter i sin ränna ned i den stora
grytan, som, sedan den är fylld, forslas till martin- eller
bessemerverket, för att dess innehåll skall renas till stål.
Bessemerprocessen är praktiskt taget lika mycket en svensk som
en engelsk uppfinning, äfven om engelsmannen fått äran att
ge uppfinningen sitt namn. Detta sätt att rena järnet börjar
emellertid allt mer och mer få ge vika för martinproceduren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0009.html
