Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En natt i järnverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ostyriga krumbukter behärskas med aldrig svikande
påpasslighet af tångbeväpnade, seniga händer.
När den glödande järnstången pressas ut ur valsarnas
hårda grepp, passa tängerna på i rätta ögonblicket och föra
den åter till en ny omfamning. Så småningom har den fått
önskad form, och inom kort ligger ett järnvägshjul färdigt.
I hallen bredvid dunka ånghamrarna, så att marken skakar
rundt omkring. Det är järn, som där sätts i klämma af järn,
men det järn, som skall formas, är glödande och mjukt,
hammaren är hård och kall. Du kommer att tänka på, hur en
och samma människa kan skifta natur och bli lättrörd eller
obeveklig allt eftersom hennes hjärta påverkas till värme eller
köld.
Äfven inom själfva järnverkets område finnas bostäder för
en liten del af personalen på kontoret. Kunna de sofva godt
trots bullret och jordbäfningarna? De tänka ej därpå,
försäkra de. De bli stålsatta de som malmen, och vanan gör
en andra natur.
Och arbetarna som få föra detta oregelbundna lif med
ibland dagarbete, ibland nattarbete, under alla förhållanden
ett hårdt ansträngande värf, hur stå de bi år ut och år in!
Från ena sidan tränger vinterkylan på genom dörrarna, som
gärna få stå ostängda, från andra sidan utstråla ugnarna och
det glödande järnet en intensiv hetta.
De kraftiga kroppar och de fast mejslade ansikten, som du
här ser, tyda dess bättre dock icke på ohälsa. Men de som
gått under, synas icke till.
Emellertid ser du många, som ha hunnit den ålder, då de
kunde vara berättigade att begära pension i brukets tjänst,
men som ännu ha senorna spänstiga och blicken klar.
Värfvet kräfver också både äldre och yngre krafter, de gamles
erfarenhet och de yngres friska tag äro bådadera af behof.
En arbetareveteran, som hade varit med ända sedan
järnverkets början, då trakten var endast en ödemark, talade med
värme och stolthet om den anläggning, åt hvilken han ägnat
sitt lifs alla krafter. Han hade sin rast för att få litet till
lifs och fick tid öfver att öppna sitt hjärta.
I ödemarkens förvandling till en fruktbar näjd, bringande
välsignelse och heder åt fosterlandet, visste han, att han hade
sin dryga del. Han öfverskattade sig icke, han hade rätt.
Han hade fyllt sin plats i den stora arbetarehärens djupa led
med aldrig svikande plikttrohet. Det visste andra än bättre
än han själf. Och det är just dessa djupa leds alla goda
krafter, som genom insikt och omtanke i sitt arbete bidraga
till det helas framgång mer än de flesta tänka på.
En kugge i ett hjul! Men af huru stor vikt är icke hvarje
kugge!
Vi reflektera icke alltför ofta öfver, hur verkligt stor en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
