- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
14

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En natt i järnverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människas lifsgärning kan vara, äfven om den kan liknas
vid det arbete som utföres af en kugge i ett hjul. Ty en
lefvande människa är dock något annat än en död kugge,
och därför kan hennes lif bli ett storverk i sitt slag, där det
lyckas för henne att bli en pålitlig om än aldrig så liten del
af ett stort helt.

Hur är det Fjalar sjunger:

»Och dväljs din gärning än i okänd vrå,
så fyll din plats med lust och fröjd ändå,
fast ej millioner mänskoögon se det.»


Mänskoögon se gärna grundt och till ytan. Och hur vi
grubbla öfver lifvets mening, bli vi aldrig riktigt vissa på
hur vi rätt skola förstå den, men ett lär oss vår erfarenhet
ganska snart, äfven om mången har svårt att lefva efter som
han lärts, att den trogna pliktuppfyllelsen efter bästa
förmåga, arbetet, ockrandet med de pund, som blifvit en beskärda,
är det enda, som skänker tillfredsställelse, gifver den frid,
som vi alla sträfva efter, livad vi än må kämpa för.

Det där resonemanget var den vördnadsvärde veteranen
med på, och »jag är bara en kroppsarbetare», sade han, »men
jag har också en själ, som lärt sig arbeta, en hjärna, som
vill tänka.»

»Jag är född här i trakten», berättar gubben vidare. »Men
i min ungdom såg det inte ut här som nu. För knappt en
mansålder sedan var här fullkomlig ödebygd. ’En
skogbevuxen grusås sträckte sig utefter viken vid sjöns norra
ända. I alla väderstreck voro stränderna kring sjön lika
ofruktbara. Här fanns bara sumpmark eller ljunghedar, som
icke kunde löna odlarmödan, och härifrån fick man räkna
vägen i mil till närmaste lilla bondgård. Skogen trifdes dock
mot norr, och gömd bland granarna och tallarna kunde man
finna en eller annan kolbotten, som häntydde på att det
bedrefs bergsbruk i orten.»

»Så blef järnvägen till och drogs härförbi, och nu kom den
karga marken till användning. Järnverket byggdes — jag
fick plats i den första arbetareuppsättningen, det är få kvar
af den nu — och det dröjde inte många år, innan detta
järnverk blef ett af Sveriges största. Den forna obygden är nu
befolkad af tusentals människor, och för millioner kronor
årligen forslas järn- och stålvaror härifrån.»

Flera af gubbens både äldre och yngre kamrater hade
slutit krets kring honom och åhörde med stumt bifall hans tal.
Det var tydligt, att denne gubbe hade sina kamraters öra
äfven när det gällde annan erfarenhet än den som gafs vid
det dagliga arbetet. Att han hade sina öfverordnades aktning,
var lika gifvet.

Han var ett vackert exempel på att det är möjligt för en,
som måst använda så många af dygnets timmar till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free