- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
29

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fanorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bära. Och därför kom också Napoleons kufvande hand öfver
Frankrike. Men har du uppfostrat dig själf, så att du kan
bära friheten, var då »fri och ingens träl, ty frihet följer
ära».

För en sådan uppfostran är jämlikheten nödvändig,
likheten inför lagen och medborgarrätten i det land, som födt en
och för hvars förkofran man gör sitt dagliga arbete. Icke
det jämlikhetskraf, som afundas en annan, därför att denne
kanske kan göra något bättre än en själf, utan den jämlikhet
som gläds äfven öfver andras framgångar och låter en sporra
sin egen kraft till ädel täflan och som endast fördömer en
sak: det onaturliga försprånget i täflingskampen, som ligger i
att vissa klasser i ett samhälle ha särskilda allmänna
privilegier framför andra klasser. Det försprång, som naturen
gifvit somliga människor framför andra genom att skänka
dem större begåfning i ett eller annat fall, vill ingen verklig
jämlikhet beröfva någon. Tvärtom, det är denna begåfning,
som skall komma till sin rätt, den skall bli den enda
skillnaden mellan människor!

Och af värklig frihet och värklig jämlikhet följer
mänsklighetens sanna broderskap, då alla känna sig som
medlemmar af en lycklig familj, där hvar och en vill allas bästa.

Den man, som bar den vackra röda fanan, där de tre stora
orden prunkade i guld, hade nyss tolkat dem på detta sätt.
Han var icke så ung längre. Det var en lång kraftig
femtioårs man, hvars anlete talade om både lidande och lycka, ett
genom sin uttrycksfullhet vackert ansikte, där strängt
kroppsarbete härdat dragen men där äfven moget, själfständigt
tänkande förandligat dem. Blicken var klar men också ödmjukt
frågande, som om den villigt erkände, att den ej lyckats lösa
alla lifvets hemligheter. Kring munnen låg ett skarpt, ibland
nästan bittert drag, där dock det förhärskande intrycket tydde
på målmedvetenhet, tydde på en man, som redan fattat posto
i lifvet och visste hvad han hade att uträtta.

Nästa standarförare bär upp arbetarnas internationella kraf
på normalarbetsdag jämte det ännu alltjämt tyvärr mera
speciellt svenska, nämligen allmän rösträtt, och så följa i en
hardt när oöfverskådlig följd de särskilda föreningsstandaren,
de ekonomiska och fackföreningarnas såväl som de ideella
sammanslutningarnas, nykterhetsrörelsens många förgreningar
o. s. v.

Men nu är tiden inne att sätta sig i marsch. De afbidade
klockslagen ha förklingat, och den första musikkåren
stämmer upp.

Vinden fattar i standaren, så att fanbärarna få ta hårdare
grepp om stängerna, och de vackra dukarna fladdra ut i
solskenet. I allas ansikten lyser det upp vid musikens toner,
det lyser af viljekraft och förtröstan. Takt tu! Fram vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free