- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
43

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarens son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äldre förstås, vi ha kommit litet på efterkälken i
bokkunskaper. Vi hade inte mycken tillgång till sån’t, när vi voro
unga inte. Ja, när jag tänker på min ungdom, då hörde man
inga föreläsningar. Böcker hade vi inte många, knappast
tidningar. Ingen, som visste mer än vi, brydde sig om
kroppsarbetarna. Vi roade oss på lediga stunder med hvarjehanda,
då som nu, både godt och ondt, men hade vi någon
bildningstörst, fick den mest vara osläckt. Hjärnans arbetare,
det var en helt annan klass, som vi inte kommo i mycken
beröring med — utom prästen förstås. Och prästerna voro
inte heller de då som nu. Nu finns det ju några, som
se en hufvuduppgift i att delta uti de olika goda
sträfvandena för folkets höjande och på allvar och öppet syssla med
s. k. världsliga saker också. Se, för att kunna ta sitt parti
i de andliga, ibland alla de många sekterna och olika
meningarna, så behöfver man allt bildning af hvad slag som
helst. Så mycket man kan få behöfver man minsann.

— Men farbror har i alla fall blifvit en vis och god man,
äfven om det var klent med upplysningen i ungdomen. Hur
det är, så är nog lifvet den bästa läromästaren. Lifvets skola
består inga milda lärare, det är rotting för den vanartige
och kvarsittning för den late och försumlige. Nog tyckte jag
mig vara förfärligt vis och lärd, när jag tagit mina examina,
särskildt de första, men sedan har lifvet lärt mig inse, hur
litet jag då visste, hur litet jag ännu vet och hur mycket
som återstår att lära. Först nu tror jag mig ha fått en fast
utgångspunkt för en lifsåskådning, som jag kan både lefva
för och dö på.

— Hvad är det för en religion då? Den kunde kanske
passa för mig också.

— Ja, ja, men hvar och en får nog gå igenom sitt. För
resten kanske jag inte har rätt nu heller. Man lär så länge
man lefver, som det heter. Men en sak kan jag ju nämna,
och den passar nog farbror bra. Det är det, att jag så många
gånger, särskildt på sista tiden, ångrat, att jag öfvergaf min
faders stånd och yrke. Jag skulle varit en duktig svarfvare
här på bruket, nog hade jag varit lyckligare än jag är nu,
och det är ju lyckan vi söka allesammans, fast vi se den på
så olika sätt.

— Hm. Det låter nog egendomligt det där för litet hvar.
Jag kan nog förstå’t ändå. Men en som inte skulle begripa
ett dyft af sådant tal, det är min yngste pojke, som nu lär
sig snickeri här under min ledning. Säg det åt honom, är
du snäll! Han vill bort härifrån. Än vill han till Amerika,
än vill han studera, Gud vet, hvad han vill. Men ett godt
hufvud har han.

— Låt honom resa, farbror. Mig tror han i alla fall inte
på. Man tror bara på det, som lifvet själft på allvar präntar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free