- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
62

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarens son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då fanns det ingen gräns för hvad stort jag skulle uträtta.
Jag skulle reformera hela världen, det skulle gå i ett enda
huj det.

Nu blandade sig snickarens unge son i samtalet. Han hade
väl inte begripit allt hvad lektorn hade sagt, men så mycket
förstod han, att de åsikterna kunde han då rakt inte gilla.

— Jag är inte alls trött jag, sade han. Men jag är trött
på mitt maskinarbete här. Det syns ju inte alls, hvad jag
gör. Jag vill göra något som syns.

— Tyst, pojke, sade hans far. Det här förstår du inte.
Du vet inte hvad du vill än.

— Åh, sade pojken, vi ha ju fått läsa i skolan — om
torparpojken som blef biskop och om John Ericsson och – ja,
om Bernadotte, som blef kung, och Napoleon och — — —

Arbetarne omkring tyckte, att pojken talte bra, och lektorn
själf blef riktigt uppmuntrad af pojkens frimodighet och
tyckte i grunden också, att han hade rätt.

— Stå på dig då, pojke, sade han högt och tog honom i
famn, så kan bruket få mer heder af dig än det fått af mig!
Kommer du härifrån och kan uträtta någonting, så är det
inte sagdt, att du skall längta tillbaka liksom jag.

Och på hemvägen tog lektorn fadern afsides och talte länge
med honom om sonens framtid. Inte hade naturen
föreskrifvit några gränser mellan några olika samhällsklasser; det
föds ju ofta större begåfningar i kojan än i slottet. Gränserna
äro konstgjorda, och hur starka de än gjorts, så måste de ju
ramla förr eller senare. Låt pojken komma ut och försök bara
vaka öfver att han inte kommer i andra svårigheter än hvad
som beredes honom i hans egen kamp för framgång i det
det yrke han väljer, om det nu blir konstnärens eller
vetenskapsmannens. Jag har kommit i för mycket betryck och
beroende, och därför vill jag tro, att man skall vara försiktig
och ta hänsyn till de samhällsformer, som råda, ända tills de
blifvit ersatta af andra. Och man rubbar inte världen förr
än man fått en fast punkt att stå på. Men hvem vet, om
inte farbrors pojke kan skaffa sig den fasta punkten! Låt
honom försöka! Säkert är nog, att man kan vara lika
lycklig i arbetsblusen som i herremansdräkten, vanligen mycket
lyckligare, men det är ju en sak för sig och beror mycket
på hvad man menar med lycka. För mig har lyckan blifvit
lika med frid och ro. I frid och ro vill jag arbeta på hvad
jag anser för min kallelse, men det kan jag inte få, utan får
göra så mycket, som jag gör nödd och tvungen, mycket
tråkigare arbete, tycker jag nu, än att stå vid en svarfstol. Men
kanske pojken skall lyckas bättre. Jag tror det om honom.
Han är nog starkare än jag.

När lektorn kom för sig själf, funderade han länge öfver
denna aftons erfarenheter. Han tänkte på sina gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arbson/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free