- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
63

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarens son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lekkamrater, som nu afundades honom. Och han talte vid sig
själf: Måhända har jag ännu en gång orätt! Den strid, jag
nu genomkämpar, återstår kanske mina kamrater i den ena
eller andra formen, om jag skall tro på den eviga utveckling,
jag själf talat om. Bildningen kan väl icke vara ett ondt,
ehuru den icke har gjort mig lycklig i detta lifvet. Dock äro
ju icke heller mina unga kamrater här vid bruket lyckliga,
hur sorgfritt de än kunna lefva sitt lif. Medan jag afundas
dem deras enkla tillvaro, så afundas de mig. Får ingen vara
lycklig? Kan ingen vara det? Är det måhända meningen?
Tills vidare. ...

Arbetarens son slutade sin dag med en föresats, som han
redan förut ofta fattat, att ägna hufvudparten af de krafter,
som stodo honom till buds, för arbetet i folkupplysningens
tjänst, söka mer och mer utforska, hvad som fattades hans
kroppsarbetande medbröder och hvar han kunde hjälpa. Nog
kunde han ju ändå göra en hel del. Han kände sig inte så
missmodig längre. Och han öfverraskade sig med att nästan
tycka, att hans nuvarande lott var lycklig nog. Han
längtade inte längre så mycket tillbaka till bruket.

Hvem vet! Om han verkligen varit kvar, hade han säkert
hört till dessa missnöjda bland sina jämnåriga, till dem, som
i dag betraktat honom med afundsjuka. Missnöje likafullt.
Då kunde det ju vara som det var.

Och snickarens unge son borde inte en dag hållas kvar
vid ett arbete, som han inte trifdes med. Åtminstone borde
han någon tid få pröfva, hvad han åtrådde. Först sedan
han det gjort och måhända i tid funnit, att han icke blef
lyckligare i en annan ställning i vårt nuvarande underliga
samhälle, så kunde han återvända och söka den verkliga
lyckan, den som passade honom i den här tillvaron, på
platsen vid faderns hyfvelbänk.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free