Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bland spinnare och väfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förädlar bomullsbuskens fröomhöljen. Och medan kvarnen
sköttes af en mjölnare och hans enda dräng, finnes nu här
en arbetarestam på mer än ett halft tusental personer utom
de kvinnor och barn, som icke arbeta inom fabriken.
Kvinnor är emellertid det talrikaste elementet bland
spinneriets arbetare. »Spinn, spinn, dotter min», hette det till
ungmön, som satt vid sländan. Sländan har bytts ut emot
maskiner, men kvinnan sköter äfven dessa. Och hennes
arbetsresultat blir nu något annorlunda än på den romantiska
sländans tid. Det har räknats ut, att spinnmaskinerna
ensamt i Lancashire skulle på ett år ha tillverkat lika mycket
garn som om tjuguen millioner människor arbetat med
spinnrock och slända under samma tid. Det är onekligen en
väldig summa af sparad kvinnokraft.
Huruvida kvinnorna och människorna i allmänhet blifvit
gladare för det, det är en annan fråga. Det heter ju i den
gamla visan:
»När Adam gräfde och Eva spann,
då var lycklig både kvinna och man.»
Med Adam få vi väl antaga, att här menas mannen i
allmänhet och med Eva kvinnan, ty under våra berömda
stamföräldrars lyckliga tid i paradiset kom det ju ej i fråga att vare
sig grafva eller spinna. Och därefter, när de iklädt sig
dräkter, af fikonalöf eller hvad det sedan kunde bli, lära de
ju icke ha varit så alldeles lyckliga.
Vare härmed hur som helst. Vill visan säga, att
textilkonsten är gammal, har man alla skäl att ge den vitsord. I de
urgamla egyptiska grafvarna ha mumierna konstrikt förfärdigade
bindlar kring sin lekamen, och i själfva verket har ingen
kunnat ange den tid, då konsten att spinna och väfva ej var
uppfunnen. Och har vår tid hunnit långt i afseende på
väfnadernas framställningssätt, så kunna vi å andra sidan
näppeligen skryta med att vi ha förmått öfverträffa vissa
österländska folk, t. ex. babylonierna eller medeltidens väfvare, i
förmågan att förfärdiga vackra, konstrika tyger.
Sländans och spinnrockens surr har så många gånger
berömts af idylliska skalder för sin poesi. Den poesin som
så mången annan har ingen hemortsrätt bland de moderna
spinnmaskinerna.
När man träder in i en af spinneriets stora salar, där
spinnmaskinerna äro i gång, erfar man ingen annan känsla
än den som grep tornbyggarna i Babel: förbistring och
förvirring. Det är ett sammelsurium af snurr och surr af
remmar, axelledningar och maskiner, och bullret är så starkt, att
man endast med stor svårighet kan samtala.
System är det i alla fall i allt detta virrvarr. En
hemmastadd fackman visar, hur bomullen ser ut, då den kommer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0077.html
