Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland spinnare och väfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
importerad från bomullsbuskens plantager, inpackad i goda
emballage med hållbara järnband. Hit införskrifvas några
tusen bomullsbalar om året, omfattande en eller annan million
kilogram af den lätta varan.
Innan maskinerna fått fatt i bomullen, är den oren och lös.
Så småningom blir det tjocka band af den, så grofva rep,
smala rep och till sist allt finare och finare trådar. Hvarje
maskin har sitt åliggande att sköta, och den råa bomullen
måste gå igenom en hel mängd af maskinskärseldar, innan
den får anses mogen för förlossningen till färdigt garn.
Först rensas den genom en mängd procedurer i olika
maskiner, så skall den kardas af kardmaskinerna, vidare sträckas
i sträckmaskiner, hvarefter kommer spinningen. Spinningen
och tvinningen sker i grofslubb, mellanslubb och finslubb,
mulestolar, spindelbänk och hvad allt dessa facktermer heta.
Det ser inte ut, som om maskinerna vore svårskötta, en hel
del få också till synes sköta sig själfva långa stunder, men
se där, nu går en tråd af. Nu behöfs det en förnuftig
varelses ingripande. Men det tarfvas inga knutar. Med ett
behändigt grepp för man den ena ändan af den afslitna
tråden intill den andra. Spindeln själf snor genast fast de
afslitna ändarna, och tråden är lika stark på brottstället, som
om den aldrig varit sönder. Maskiner, som förstå att göra
knutar, kunna vi dock se på ett annat ställe inom fabriken.
Det garn, som här tillverkas på en enda dag, har en längd
af några tusen mil och skulle räcka en eller annan gång
kring planeten Jorden. Nystadt på spolar eller bobiner ryms
det i alla fall lätteligen inom fabrikssalarna och går till
väfveriet som väft eller varp.
Väfmaskinerna bullra än värre än de moderna
spinnrockarna, liksom en handväfstol gör större väsen af sig än sländan.
Kan man icke återfinna sländans typ i spinnmaskinerna, så
påminner dock maskinväfstolen ganska mycket om en vanlig
handväfstol, åtminstone där den förre har att utföra vanliga
släta väfnader. Väfstolar, där väfnader med mönster skola
förfärdigas, äro krångligare. Skytteln löper fram och tillbaka,
tramporna gå upp och ned, och slagbommen slår till i rätta
ögonblicket, när skytteln passerat. Det är som om osynliga
händer reglerade det hela. Och går här en tråd sönder, stoppas
väfstolen omedelbart. Väfverskans arbete inskränker sig
vanligen till att byta om skyttlar, när garnet tagit slut på spolen,
men så har hon också tre väfstolar att sköta, och det kan
vara maktpåliggande nog.
De väfstolar, som väfva tyger med mer eller mindre granna
mönster, äro som sagdt komplicerade nog, men när
maskineriet kommit i gång, sköta de sig själfva, och
mönsterkedjan reglerar de olikfärgade väfttrådarna, och den ena figuren
träder fram efter den andra på duken. De väfvar, som skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
