- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
85

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktribunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att man visste, hvad den förbrutit. Hans gestalt krympte
samman, och det var endast den starka anden, som till sist
bar upp den bräckliga stofthyddan, men hans andliga
ryggrad, hans järnvilja imponerade på så sätt ännu mera.

Ett ögonvittne beskrifver hans sista hviloläger: »Nu låg
han på sin smala träsäng, där han tillbragt så många dagar
och nätter i plågor, arbetande såsom den, som känner att
han har mycket ogjordt och att ingen tar upp hans verk. I
en anspråkslösare kammare har ingen offentlig man med hans
ställning arbetat, lidit och dött. Det är en predikan om
oegoistisk fosterlandskärlek bara att se detta dödsläger. De
uppstaplade boktrafvarna, som täcka det enkla bohaget, de
oändliga massorna af anteckningar och manuskript med allt
otydligare skrift af ju senare datum de äro — allt visar en
andlig arbetsverkstad, där det ej rådde någon tanke på
förhållandet mellan arbete och lön. Nu har han sluppit oron,
plågorna, grämelsen öfver affallen bland dem han en gång
trott på, sorgen öfver människors dumhet och lumpenhet.
Han hvilar så lugn och så obesegrad på sitt dödsläger som
den kan göra som aldrig svikit.»

»Om jag sviker, döda mig». Han föll på sin post midt i
sitt rastlösa verk för sina idéers framgång och sitt
fosterlands gagn, midt uppe i kampen för det småfolk, hvars
utkorade ombudsman han var. Och hans sista med största
ansträngning skrifna bokstäfver gälla betryggandet af hans
egen trotjänarinnas framtid.

»Om jag dör, hämnas mig!» Däri ligger samma tanke
som i uppmaningen att följa, där det bär framåt. Att
hämnas den store mannens död är att söka ta upp hans
arbete, där han måste lämna det, att tro på de idéer, som han
kämpade för, och arbeta dem fram till seger, där han icke
hann med det.

Den glädjen vann han dock mer än en gång under sitt
lif, att han såg en reformtanke, som han från början varit
ensam om att strida för, omfattas af allt flere och flere, tills
den också segrade. Men länge skall det nog ändå få arbetas
i svensk politik, innan de ord, som han flitigt sådde omkring
sig, skola upphöra att ha praktiskt berättigande. Mycket af
hans sådd ligger väl nu på hälleberget, men grodden med
sanningens lifskraft i sig kan icke dö utan skall spira och bära
frukt en gång.

När Sven Adolf Hedin dog, gafs det ett tillfälle för alla
dem, som han själf trädt nära i lifvet såsom deras andlige
stridsman, men hvilka ej kunnat närma sig honom, att på
sitt sätt hämnas hans död genom att visa hans idéer sin
hyllning i hedersbetygelser för hans döda stoft.

Hedins begrafning är en märkesdag i Sveriges och särskildt
Stockholms arbetares krönika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free