- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
87

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktribunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hunnit fram till den stora hvilan genom kamp och plågor,
som gett sin själ och sin marterade kropps sista krafter för
de folkliga idealen, utan tanke på rast eller lön! – –

Vid foten af Lindhagens kulle, Nya kyrkogårdens
vackraste punkt, låg Hedins graf i en sluttning. Den omslöts af
en mäktig ring af fanor, som i den kulna höstdagen glödde
som eld och blod, förtonande sig som en stolt fanfar i
allt det gråa, som tryckte på från alla håll, en praktfull
hedersvakt, troligen den ståtligaste, som någonsin beståtts en
svensk man, och alldeles säkert en af de mest förtjänta.
Innanför denna ring stodo den dödes närmaste, kamrater och
vänner, och utomkring bredde sig processionens deltagare i
djupa massor. Under dödstystnad bland alla dessa tusenden
sjönk kistan sakta ned i griften, öfver hvilken fanorna
sänktes till en hälsning, vigande den rastlöse kämpen åt den
eviga friden.»

In teger vitæ’s vackra ord ha sällan sjungits för en
värdigare, och de talare, som sade några minnets och afskedets
ord vid den öppna grafven, hade icke svårt att inspireras af
sitt ämne.

»Han var ensam i sitt enskilda lif», yttrade bland annat
Stockholms borgmästare, den aflidnes riksdagskamrat, »han
var frigjord från all egennytta, från all täflan efter timlig
vinning. Han stod också helst ensam i sina politiska
gärningar. Intet lycksökeri, ingen köpenskap, inga
partiförbindelser ledde honom på afvägar eller affall från de stora
mänskliga idealen, som han bekände och verkade för. När
man beträdde de två små, torftiga rummen med de stora
boksamlingarna, så kunde man ej undgå att känna, att här bodde
verklig storhet.

Det är också därför, som i dag fanorna såsom bärare för
idéerna stå hedersvakt vid hans bår, och det är äfven därför,
som menige man nu sörjande följa till grafven den som under
en generation varit deras verklige justitieombudsman.

Dock, det vore nästan en förolämpning mot den store gamle
att förvanska bilden genom att ensidigt framhålla de
vackraste dragen bara. Det höfves oss också att erkänna, att han
var en människa, som jämväl hade fel och brister liksom alla
andra. Därför kunde det väl hända, att i kampens hetta
slagen föllo ojämnt och träffade icke.

Men stridernas glans bleknar bort och stilla skuggor breda
sig öfver deras bitterhet och förvillelser. I stället skall i
tidernas ljus allt tydligare framträda bilden af det väsentliga
och evigt bestående i Sven Adolf Hedins lifsgärning. Icke
som en stridernas man utan som en fridsfurste skall han
lefva i eftermälet. Ty han ville först och sist rättvisa och
barmhärtighet åt alla Sveriges inbyggare, han verkade till
sitt sista andetag för samförstånd mellan skandinaverna, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free