- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
94

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktribunen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakom all hans sträfvan låg ytterst den ljusa drömmen om
broderskapet mellan folken.»

Och representanten för pressen, där Hedin nedlagt sitt icke
minst betydande halfsekellånga lifsarbete, påminte, att ehuru
Adolf Hedins penna åt hvarje rad den nedskref gaf prägeln
af en af publicitetens stormän i vårt land, ehuru han i sin
stils mästerskap och tankarnas skärpa står som en af få
upphunnen förebild, så var det dock icke häruti, som hans
verkliga storhet som publicist låg. Det som han var störst uti
det kunde alla, vänner som motståndare, se och vörda: »i
vimlet af motsatta intressens hänsynslösa kamp blixtrade hans
klinga till hänsynslös kamp för idéer».

Till sist kom en af kroppsarbetets söner för att tacka
Hedin för alla de många gånger, då han djärft och
oegennyttigt trädt fram i tal och skrift för arbetarnas sak.
Talaren tackade den hädangångne för hans manliga och
framsynta strid, för hans stora rättrådighet och den sanningskärlek,
som var det ledande draget i hans karaktär, för hans
osjälfviskhet, som bortsåg från guld och äreställen och lät honom
förblifva den olönade, redlige kämpen för sina idéer.

Många af dem, som stått som Hedins motståndare i
striden, hade slutit sig till hans sista hedersvakt, och ingen af
dem hade nu något att invända mot de minnets och
tacksamhetens ord, som yttrades vid hans öppnade graf. Var
det någon bland dessa, som ännu tviflade på sanningen af de
idéer han förfäktat, så var det dock ingen, som misstänkte,
att det han gjort och velat icke förestafvats af en ärlig
öfvertygelse om det rätta i hans handlingar, om det goda syftet
i hans sträfvan. Det var ingen, som icke instämde däri, att
hans tungt vägande insatser i utvecklingsstriden gällt idéer,
icke intressen, gällt seger för sanning och rätt, icke enskildas
och minst af allt egna fördelar.

Man hade icke alltid tänkt så. Men Hedin själf torde ha
fått upplefva, att äfven hans bittraste motståndare gjort honom
rättvisa härvidlag.

Hvad tänkte han då vid minnet af lidna oförrätter och
skymffulla misstankar, all oförståelse af hans bästa välmening?
Hur mycket kunde icke varit annorlunda, om alla velat förstå
något förr, att det var ett ärligt sanningssökeri och en
omutlig rättskärlek, en alltid vaken blick för det allmänna bästa,
som ledt hans lifsgärning! Hur många bittra ord kunde
han icke själf besparat sig i kampens hetta, om han sett sig
ha skäl att tro, att hans goda bevekelsegrunder redan under
hans lifstid skulle bli uppenbara för alla, äfven om de
fortfarande ej kunde gifva honom rätt i sak! Han insåg
måhända, att han skulle få själf erfara sin upprättelse, men
äfven om så ej var, kunde han i alla händelser trösta sig
med sitt goda samvete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free