- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
118

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pappersbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifvit ned det skulle aldrig så mycket ångra, hvad han låtit
trycka, och på bästa sätt söka rätta det, så skall han aldrig vara
viss om att kunna nå med sin bekännelse om sin ånger alla
dem, som läst hans första uppfattning och kanske trott på den.

De oskrifna pappersarken susa förbi i en annan maskin
ett efter ett i en oändlig rad.

Pappersbruksarbetaren, som står och öfvervakar maskinens
arbete, blir lätt en filosof, som tror på utvecklingsläran.
I ena ändan af maskinen löper den flytande pappersmassan
in, så småningom tar denna steg för steg allt fastare form,
och slutligen kommer den fram som färdigt papper vid
maskinens andra ända. Maskinen behandlar råmaterialet som
lifvet behandlar människorna, om de låta sig behandlas.
Samma process återfinna vi inom naturen, inom
samhällslifvet, utvecklingen från ett lägre till ett högre. Och
papperet kan bli lump igen, och lumpen blir åter pappersmassa,
och pappersmassan blir papper, en smula bättre papper
måhända än förra gången på grund af teknikens fulländning.
En bild af lifvets utvecklingsgång, som så många moderna
tänkare se den.

De olika pappersarken skola undergifvet låna sig åt
människorna och låta dem fylla sina hvita ytor med hvad de
behaga. På detta ark skall kanske präntas ett hjärtas
vackraste bikt till ett annat hjärta, detta återigen krossa två
älskandes förbindelse, här skall en skald dikta, här en tänkare
söka lösa lifvets gåtor och här åter skall en hatfull
nidingsprida ett giftigt förtal om en oförvitlig nästa. Det här arket
skall kanske innehålla dödsdomen öfver en människa, det där
kommer med benådningen.

Så olika kunna pappersarkens lott bli. Det ena sprider
glädje det andra sorg. På detta ark skola ögon strålande
af fröjd följa rad efter rad, på detta skall kastas en
skyggblick, som stelnar i fasa. Pappersbladen bekymra sig litet
därom. De likna Viktor Rydbergs munk, som sitter i
klostercellen och präntar.

Hvad han skrifver, hvilka tankar, bryr den gamle icke mycket;
riktig afskrift och siratlig är för honom hufvudstycket.

– – – – –

Om han visste, hvad han verkar, kanske skulle då han kasta
pennan med ett »hjälp Maria!» och till bönkapellet hasta.
Ej du vet det, dogmens fånge, att du frälst ur glömskans hand
formeln, som en dag skall lösa andarne ur dogmens band.

Öfver tusenårig afgrund så en bro du stilla slår
mellan tusen år bakom dig och framför dig tusen år.


Kanske skall detta ark just komma till dig, du trogne
man, som ser till att den sinnrikt förfärdigade men själlösa
maskinen sköter sin funktion så som det är afsedt! Måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free