- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
119

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pappersbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det bringa dig någon underrättelse, som förljufvar ditt
enformiga, sträfsamma lif!

Din son är i Amerika, och han skrifver så sällan. Visste
han bara, hur du längtar efter en rad från honom, åtminstone
så mycket att du får veta, att han ännu lefver, så skulle
han nog låta höra af sig. Där det finns lif, finns det hopp,
och hade han också idel ledsamheter att berätta, så vore det
bättre att veta hur det stod till än att sväfva i ovisshet.
Du känner det åtminstone så, säger du, ty nu fruktar du
ändå det värsta.

Med darrande hand öppnar du för hvar gång den
svenskamerikanska tidning, du prenumererat på, för att se efter om
där skall läsas något om din son. Och du förstår, att du
icke är ensam om sådana känslor. Många af dina
arbetskamrater ha det på samma sätt. De ha sina barn utflugna
och veta icke ens deras adresser. Därför står du nu och
grubblande betraktar den hvita väfven, som maskinen låter
svepa förbi dina ögon, och undrar hvad som skall läsas på
det stycket och på det, tröst i bedröfvelsen eller sorgebud i
lyckan. Du vet icke ens, hvilket språk och hvilka typer
skola fylla den hvita ytan, eller i hvilken världsdel den bor
som skall läsa dem.

»Ren lagdt i stycken, papperet begär
det bläck som utur tusen pennor dryper,
och väntar denna svarta jättehär
af götiska, latinska, ryska typer.»


Snoilskys tankegång, när han står vid Valkiakoski
pappersbruk, öfverensstämmer med arbetarens dystra grubblerier.
Arbetaren har läst skaldens dikt så många gånger, att han kan
den utantill.

När skalden ser dessa massor af grå lump, som
pappersbruket snart skall mala sönder, så utropar han: »Tänk om
dessa trasor kunde tala!»

»Från fläckfri början hvilken långsam stråt
utaf förnedring de fått genomvandra!
I sista akten nu de följas åt
till lika lott de ena som de andra.

I samma ånga lösas ångestsvett
och hungerns och förtviflans vilda tårar.
Och — utaf en som själf sig döden gett —
det mörka stänk, som kanske än man spårar.»


Och när skalden ser de uppstaplade, färdiga
pappersmassorna, så frågar honom hans fantasi, hvad de hvita ytorna
skola ha att förkunna. Det ligger, kan man tycka, ingen
ljus syn på lifvet i skaldens svar; lidandet är lifvets
bottengrund, säger han, men tillägger: låt oss då göra det bästa af
detta faktum genom barmhärtighet och medlidande! Kanhända
skall en gång en tänkare kunna lösa gåtan för mänskligheten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free