- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
126

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerbruksarbetaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sockerbruksarbetaren.


I en af storstadens utkanter ligger sockerbruket och speglar
sig i den glimmande viken. Det är ett väldigt
sex—sjuvåningars hvitskimrande byggnadskomplex med en skorsten af
imponerande resning.

Där bredvid höjer sig en vidsträckt kulle med en af
stadens allmänna parkanläggningar, och vid kullens fot ligga
fabrikens arbetarebostäder, såväl en stor stenkasern som
mindre trähus. I kasernens bottenvåning ha arbetarne också sin
egen handelsförening.

Från kullens topp har man utsikt öfver den angränsande
tätt befolkade landsbygden, som också rekryterar fabriken
med en del af dess nya arbetskrafter.

Från landet till staden strömmar lefvande kraft in till
industrin. Och några gå också till sockerbruket.

— Men vi lefva så länge här, sade en gammal arbetare, så
att vi behöfva icke så ofta rekryteras. Nog ansättas vi af
reumatismen och sådana krämpor, ty det är hett och kvaft i
fabrikssalarna, men så är det i fler industrier. Säkert är, att
långlifvade bli vi. Jag har nu arbetat här i fem och fyrtio
år och hoppas ändå kunna stå ut en dryg bit till. Någon
åldersgräns är inte satt för oss. Vi arbeta så länge vi orka.

Jag kom in hit till staden, fortsatte han, efter att ha tjänat
dräng på landet. Jag hade en farbror, som redan förut
arbetade på det här bruket, det är ett gammalt sockerbruk det
här, och så kom jag hit.

Jag hade länge ansett det som höjden af lycksalighet att
få bli arbetare på det bruket. Jag hade en gång varit och
hälsat på min farbror och sett, hur han svarfvade de söta,
vackra, hvita sockertopparna, och jag hade förstås också fått
smaka på godsakerna.

Jag kände mig som pojken i sagan, när han fick se
pepparkakshuset. Och nu visste jag, hvad jag skulle bli. När
man hade frågat mig det förut, så hade jag just inte haft så
noga reda på den saken. Far min var torpare, och jag skulle
bli som far, det var väl det enklaste. Men sedan jag nu
varit i stan och hälsat på min farbror, visste jag hvad jag skulle
svara, och det var ständigt detsamma: jag skall in till stan
och göra sockertoppar.

Det dröjde inte så värst länge häller, innan det blef så som
jag drömt om. Nog fick jag gå några år, sedan jag blifvit
konfirmerad, hemma på backarna och hjälpa far och mor, och
jag började också så smått tjäna dräng eller åtminstone göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free