- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
166

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

agitatorerna, men så var långt ifrån fallet. Arbetarne visste bäst,
hur opartiskt och försynt förmannen intagit sin ståndpunkt
i detta fall, endast ledd af sin egen öfvertygelse om det
principiellt oriktiga i att motarbeta en frivillig anslutning till
föreningen.

Disponenten ägde jämte en sin släkting aktiemajoriteten i
bolaget.

Disponenten själf var en gammal man, som sett sin bästa
krafts dagar, och han hade under vanliga förhållanden
öfverlåtit fabrikens dagliga skötsel åt sin dubbelt yngre brorson.
Själf ville han dock ännu hålla trådarna i sin hand, då det
gällde sådana saker som nu ifrågavarande tvistepunkter med
arbetarne, äfven fast han fullt kunde lita på att hans unge
meddirektör hyste minst lika afvoga åsikter mot den moderna
arbetarepolitiken som han själf. I själfva verket var den
gamle af en vida humanare läggning än den unge, och
gubben hade sina ögonblick, då han nästan misstänkte, att tiden
lupit förbi honom och hans ideer. Men då var alltid
brorsonen till hands och befäste honom i hans gamla tro.

Förtroendemannen hade lämnat honom, likaså nyss hans
unge medhjälpare, och den gamle disponenten tände en cigarr,
satte sig i en af det privata mottagningsrummets bekväma
hvilstolar och försjönk i grubblerier.

— Jag ville egentligen aldrig afskeda den där förmannen,
sade han vid sig själf. Det var säkert en hederlig man, en
kunnig karl och strängt rättrådig. Men han var litet för
ideelt anlagd, och det passar inte i en affär som den här.

Ack, jag minns ju själf, hurudan jag var i min ungdom.
Jag var helt visst mera »idealare» än han. Jag trodde alla
människor om godt. Åtminstone trodde jag, att alla kunde
förbättras, och min uppfostringsmetod var att visa dem, att
jag litade på dem, och jag gjorde hvad jag kunde för hvar
och en som kräfde mitt bistånd. Men hur blef jag inte
bedragen !

Jag var inte mycket gammal och erfaren, då jag började
min första affär. Jag ville då, att alla mina arbetare skulle
ha det så bra som möjligt. Och var det någon, som begärde
bättre villkor, så hände det visst aldrig, att jag nekade. De
voro snart allesammans bättre sittuerade än jag själf. Och
då det gått några år, hade jag uttömt alla mina resurser för
att hålla uppe rörelsen och icke med ens ställa mina
underhafvande på bar backe.

Då jag själf var utblottad, var det någon som hade försyn
för mig? Det var ytterst få. Jag fick gå till botten och
sedan efter långa års mödosamma ansträngningar arbeta mig
upp igen.

När jag då så småningom återfick en ekonomiskt solid
position, då ansåg jag mig tvungen att fatta det beslutet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free