- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
173

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uträttad, kunde ordföranden meddela att fackföreningen
numera hade 820 medlemmar. »Ett åttiotal af fabrikens
personal har uteblifvit».

Han uttalade sig icke om sin mening angående dessa. Han
nämnde icke, om han ansåg de uteblifnes antal vara stort
eller litet, men i ett hörn af salen togs upp en applåd, som
i flera minuter skrällde inom salens väggar.

Den afskedade förmannen, som saken närmast gällde, satt
ännu ensam kvar i läsrummet i närheten, men
förtroendemannen för fackets landsorganisation var tillstädes och
instämde i applåderna. Han log ett lyckligt leende som ville
han säga: med sådan solidaritetskänsla bland mina djupa led,
med sådana trupper skall jag snart vinna seger.

Ändtligen tystna handklappningarna en smula, ekot lägger
sig, och då gör sig en hyssning hörd.

Den unge arbetaren, som hade förnekat ålderdomens
privilegium på klarsynthet, begär ordet.

— Jag får erkänna, sade han, att jag själf som alla andra
ett ögonblick lät mig föras med af entusiasmen, och jag
applåderade af alla krafter. Det är ju en stor sak vi ha
vunnit. Fackföreningsmedlemmarna, som förut voro i
minoritet bland vår personal, ha med ens uppnått ett
öfverväldigande flertal. Därmed ha vi nått en position, som är af stor
betydelse, och som vi icke kunde räkna med för bara ett par
dagar sedan. Jag underskattar icke detta.

Men i glädjen öfver denna kamratliga solidaritet ber jag,
att vi icke måtte glömma, att det ännu är omkring åttio
kamrater, manliga som kvinnliga, hvilka fattas här i kväll.

Det är inte tio procent af hela antalet. Må så vara. Men
det är i alla fall tio procent för mycket.

Vår sak är så rättvis, att hvar och en bör kunna veta sin plats.
Det är möjligt, att fabriksledningen trott sig ha fullgoda
skäl, den kan ha låtit föra sig bakom ljuset af motiv, som
vi icke förstå, men vi veta, att en af de underlydande inom
fabriken — jag kallar honom så, fast han är förman — har
straffats orättvist, och när denna sak för oss är så klar som
den är, så är det en skandal, en skam för oss, att det skall
finnas åttio personer bland våra kamrater, som ej velat visa,
att de erkänna detta.

Kom inte och säg, att de kunna ha sina skäl! Hvad de
ha för skäl, så duga de inte härvidlag. Jag vet nog, att hvar
och en här nu sitter och försöker fundera ut hvilka de äro,
som blifvit kvar hemma. Och vi fråga oss: hvarför är inte
den här, och hvarför är den borta? Det är också möjligt,
att svaret kan ligga rätt nära till hands. Men jag tänker
icke på detta. Jag har ännu icke alls forskat efter hvilka
som äro här och hvilka som icke äro här. Hvilka de må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free