- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
181

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tro, att vi sträfva endast för den klingande valutan, den ökade
lönen för vårt arbete, och icke tänka på annat än oss själfva
och vår egen fördel, så skall man få se på. I första
rummet fordra vi de afskedades fulla upprättelse, deras
återinsättande på sina platser och deras fortfarande oinskränkta
rättighet att med alla hederliga medel verka för framgången åt
sin tro och sin öfvertygelse. Och samma rätt fordra vi
förstås för hvar och en af oss själfva, så att ingen af oss en
vacker dag blir afskedad utan annan anledning än den som
ligger bakom våra kamraters portförbud.

Jag tänker, att jag annars snart skulle bli den, som fick
vandra samma väg. Och jag har mycket förvånat mig öfver,
att man icke redan upptäckt, hvad jag är för en farlig karl.

Egentligen hade jag också tänkt, att vi skulle sätta upp
en punkt till på vårt program, som vi i morgon förelägga
de båda direktörerna. Jag tycker nämligen, att det icke
alls vore ur vägen, att vi fordrade, att alla de åttio, som icke
kommit hit i kväll och gjort gemensam sak med oss för våra
förorättade kamraters skull, borde ögonblickligen afskedas,
åtminstone alla af dem, som icke kunde förebringa giltiga
skäl — skäl, som vi här skulle pröfva oeh besluta om —
för att de icke infunnit sig till detta möte.

Det är inte min mening att förfölja dem och handgripligen
afstraffa dem, men jag kan inte neka till att det skall bli
intressant att få reda på hvilka de alla kunna vara och se
hvad de göra för en min, när jag i morgon tar mig för att
betrakta dem. För resten är det inte utan att jag tänker,
att de redan ångrat sig, ifall de vetat, hur få de egentligen äro.

Jaja, jag har nyss förut sagt, att jag tycker, att de äro åttio
stycken fler än de borde vara, men hvart kommer denna lilla
skara egentligen, om det gäller, emot vår starka fylking på
öfver 800 själar! Och jag tycker mig se, hur det skall gå
med arbetet, om det blir strejk, hur det skall gå till att reda
sig med åttio i stället för niohundra. Och hvem vet, i
morgon ha vi kanske äfven de åttio inrangerade i våra leder.
Vi skola då bjuda dem välkomna men icke utan ett
vederbörligt gripande förmaningstal.

På främsta bänken sutto ett par af fabrikens veteraner.
De hade just samspråkat med hvarandra om de frånvarande
kamraterna och trott sig finna, att bland dessa voro många,
på hvars redbarhet och solidaritet de lärt sig lita under
många och långa års pröfvande vänskap. När den unge
entusiasten talte, såg den ene gubben på den andre med en
min som ville han säga: hör du, bror, hur heta ungdomarna
äro; vi kunna ju åtminstone vänta till i morgon innan vi
döma.

— Säg dem det, svarade den andre gubben. Vi ska inte
döma någon ohörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free