Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kåren redan för tio år sedan funnos sådana element, som ej
gjorde skäl för att heta »busar».
»Ehuru jag förut i flera år varit i tillfälle att aktivt
deltaga i arbetarrörelsen härstädes», skrifver Tengdahl, »fann
jag bland dessa arbetare så mycket, som afvek från hvad
man iakttager vid beröringen med andra arbetare, så mycket
som allmänheten ännu mindre än jag hade en aning om, att
jag greps af ett lifligt begär att söka klargöra de i mycket
säregna förhållanden, hvarunder dessa arbetare lefva. Jag
ville göra detta icke blott för att vidga mitt eget
vetande, utan äfven för att om möjligt hos allmänheten söka
väcka sympati — eller åtminstone i någon mån skingra fasan
— för dessa människor, hvilka, enligt hvad jag snart lärde
mig inse, till stor del inte äro så ’farliga’ som folk
föreställer sig, men som i en stor del af de — beklagligen icke
få — fall, där förkommenheten är alltför i ögonen fallande,
kunna anses som offer för ogynnsamma förhållanden.
Allmänheten vet så ytterst litet om hamnarbetarnes
lefnadsförhållanden. Man har vant sig att betrakta hamnarbetarne —
alla öfver en bank — såsom i det närmaste förlorade existenser,
om hvilka det inte är skäl att taga någon vidare notis, då man
ju ändå ingenting kan göra vid dem. I alla händelser är detta
den hos en stor del af allmänheten rådande föreställningen.
Och dock kan väl ingen föreställning vara skefvare än den!»
Författaren svarar ett bestämdt nej på frågan om
hamnarbetarekåren skulle vara endast en samling förkomna
individer och har upprättat en statistik öfver de yrken,
hvarifrån hamnarbetarefacket närmast rekryterats. Där finns en
mängd olika gebit representerade. De flesta hade, innan de
öfvergått till hamnarbetet, varit drängar, kuskar, grofarbetare,
järn- och metallindustriarbetare, militärer och sjömän; där
förekomma också snickare, bageriarbetare, barberare,
guldsmeder, handelsbiträden, och ej heller själsarbetarnes kategori
saknas. Författaren antager, att troligen hälften af alla
hamnarbetare någon gång varit militärer. »Grundligt misstar man
sig», yttrar han, »om man tror, att hamnarbetarekåren
utgöres af endast det — om jag så får säga — årliga affallet
från de andra yrkena, personer, som fortast möjligt sökte sig
andra existensutvägar, när de så kunde. Om så vore, skulle
arbetet helt enkelt inte kunna bedrifvas så som nu sker. Nej,
äfven inom detta yrke kräfves — jämte goda kroppskrafter —
en god portion vana, om också ej yrkesskicklighet i högre
mening. Och utan att ha en fast — visserligen icke fast
aflönad men ständigt paräknelig — arbetarekår med denna
vana inne, skulle arbetsgifvarne föga rosa marknaden».
Författaren hade för samlandet af sina statistiska uppgifter
såväl om ofvannämnda saker som framför allt om arbetarnes
debet och kredit, användt frågoformulär, men arbetet mottogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
