Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ej mindre demoraliserande är arbetslöshetens tid.
Tengdahl meddelar i sin bok ett bref härom från en
hamnarbetare, ett bref, hvilket, som författaren säger, »talar volymer».
Det lyder:
»Angående fylleri och supning bland hamnarbetare ville
jag gifva en liten upplysning. För att att göra mig förstådd
börjar jag med söndagen. Då har jag litet till mat, men på
måndagen har jag intet. Intet arbete kan jag få, utan jag
får gå där och se dum ut, som vi kalla det. Man går minst
tio gånger till Grönlandsporten (slutet af Stadsgården, där
en port stängt vägen till södra varfvets område) och minst
tre gånger till telegrafhuset om dagen. Och hvad man
förtär om dagen är vatten ur de båda vattenkastare, som finnas
i Stadsgården. På kvällen träffar man en kamrat, som
arbetat för dagen. Denne frågar: ’skall du gå med och få en
sup?’ Ja, man följer med, hälst som man ej fått annat än
vatten på dagen. Då man nu kommer in på krogen, äro
många bekanta där, så att man kan få både två å tre supar
och så en halfva öl till. Och så med hungrig mage och så
att säga darrande ben tål man inte mera, utan när man
kommer ut på gatan, gör man den ena slingerbulten före och
den andra efter. Då sägs det med detsamma: se på den
där busen, så full han är! Men de besinna ej, att magen
var tom.
På tisdagen går man ner till Stadsgården igen och får då
arbete med att taga en skyffel och en korg och ner att lossa
kol. Det smakar ganska bra på fastande mage. Det går
nog för sig till framåt tio elfva tiden. Då börja krafterna
svika. Man hinner ej med. Då ropar basen från däck:
’kom upp! du är full ditt as!’ Och ändå är det hunger,
som gör, att man ej hinner med sina kamrater. Kroppen är
förslappad.
Nu vill jag omtala en händelse från i fjol. Jag träffade
en kamrat vid telegrafhuset. Vi voro i samma ärende i att
se, om några båtar skulle komma. Och då rapporterna voro
utkomna, sade jag: ’nu går jag hem, för det blir intet att
göra på förmiddagen.’ Då svarar han: ’ja, jag skulle också
gå hem, men gumman har ingenting att ge barnen, och jag
har ingenting att ge henne. Det gör mig ondt att gå ute
och veta, att de inte ha något hemma, men det är mycket
svårare att gå hem och se dem. Jag arbetade visserligen
tre dagar förra veckan, men jag måste ge värden sex kronor.’
Och alltså fick denna familj svälta lika bra den dagen
mannen arbetade, som då han ingenting gjorde, för det blir 4
kr. 50 öre för en familj på fem personer att lefva på i en
vecka — — —
Högaktningsfullt»
namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
