Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’bränning af kläder (jämte bad) i arméns badstu, två gånger i
veckan, 30 öre.’
Det ohyggligaste är väl emellertid den talrika förekomsten
af råttor i logishusen — ända uppe i tredje, fjärde våningarna.
Jag har (å ifrågavarande hotell) en gång sett två stycken
kolossala råttor hoppa öfver bäddarna, hvarvid de i densamma
varande logerarna förskräckta skyndade sig att dyka under
täcket. ’Di där dj—na får man hålla på å slåss med hela
nätterna; när di kommer och krafsar en i ansiktet, medan
man sofver, far man upp som en galning’, uttryckte sig en
logerare, som samtidigt visade mig, huru han och
kamraterna hängt upp stöflarna på spikar i väggen för att inte få
dem förstörda af råttor.
Så vidt jag kan erinra mig, har blott å ett logishus
uppgifvits, att å stället hölls tvål. Och på de flesta hålles inte
handduk häller. Här har man, när det inte finns andra
handdukar framme, sådana af kaffebalar. Och om
handdukarna å ett annat logishus har en trovärdig person, som
endast tillfälligtvis bodde där ett par dagar, intygat, att ’man
blir smutsigare än förut, när man torkat sig med dem.’
Ja, det går så långt med snusket och försumligheten, att
det inte ens alltid finns vatten uppe i rummen att tvätta sig
med. Antingen få då arbetarne gå otvättade till arbetet
eller nödgas de själfva hämta vatten på gården.
Om elden synes man just inte vara mycket rädd. Vid ett
mitt besök upplystes nämligen ett af de mörka rummen med
en gasoljelampa med en pip i botten — således ämnad att
sitta i en ljusstake, men här stod den för sig själf på bordet.
Belysningen kompletterades af logerarna med ett stearinljus
i en kvartersbutelj. Det är för öfrigt icke något ovanligt,
att logerarna å logishus och hotell få hålla sig ljus själfva.»
Så som här förhållandena skildrats å ett af hamnarbetarnas
vanligaste tillhåll i Staden mellan broarna, så voro de också
i andra deras logishus, »i en del fall värre». Och ännu är
det föga bättre ställdt på vissa håll. Det är inte underligt,
att folk, som inte alldeles demoraliserats af eländet, dra sig
i det längsta för att besöka dylika nattkvarter. Herr
Tengdahl berättar, att han en kväll vid half 10-tiden bevittnade
hur en arbetare afvisades från »armén». Herr Tengdahl
tillfrågade då den afvisade, om han icke kunde gå till något
annat ställe. »Nej», svarade denne då, »till den där lushålan
vill jag inte gå, där är så fullt med ohyra, så di kan äta
opp en lefvande. Då går jag hällre brandvakt!» Att »gå
brandvakt», det är att tillbringa natten med att gå gata upp
och gata ned och måhända afundas dem, som polisen för in
i finkan.
Hamnarbetarefackföreningen beslöt redan den 5 december
1895 att söka få de värsta missförhållandena afhjälpta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
